Jag var på Willys igår och handlade. Då fick jag syn på följande annons i billiga-saker-som-vi-säljer-just-nu-bladet som alltid ligger i en lådan när man går in i affären.
Trodde först inte att jag hade sett rätt. 16.90 kr för en HEL KYCKLING? Hallå liksom. Menar dom att det är möjligt att föda upp en kyckling, utfordra den, frakta den till slakteriet, slakta den, paketera den och transportera den till affären för 16.90?!
Hur gör man för att utföra det arbetet så billigt? Dessutom ligger det ju i priset löner till arbetarna i affären och affärens hyra, osv. Och naturligtvis hyra och löner till de som fött upp, fraktat, och slaktat kycklingen.
På något sätt har jag väldigt svårt att tro på att man göra det på ett hållbart och djuretiskt sätt för 16.90. Faktum är att jag egentligen tycker det är ett hån. Tror producenterna/försäljarna att vi går på att det verkligen går att göra så billigt, utan att något måste vara fel? I Kenya som jag besökte förra året, där priserna på mat är mindre än en tiondel av vad de är i Sverige, kostar kyckling många gånger mer än såhär.
Eftersom jag har en del insikt i den svenska fågelindustrin vet jag att det tyvärr används ganska brutala metoder för att maximera vinsten och minimera kostnaderna hos kycklingproducenterna. Metoder man helst inte talar högt om, men som bland annat involverar att man mal ner kycklingar som dött genom ihjälhackning, i kvarnar och ger som foder åt de andra kycklingarna.
Så för att avsluta det här inlägget kan jag säga att om jag nu köpt kyckling, vilket jag av naturliga skäl inte gör, så hade jag inte köpt den här. "Få pengar över till annat" som det står i rubriken, betyder tydligen att det blir FÅ pengar över till annat. En hållbar och etisk produktion, till exempel.
torsdag 30 september 2010
måndag 27 september 2010
Käcka songs, napoleonhattar, och en jäkla massa gas. En brumtuff helg!
Det har varit en intensiv helg - på många sätt. I lördags var det dags för 10-årsjubileum för GAS-klubben (GAS = Galenskaparna och After Shave) och den nya föreställningen Hagmans Konditori. Hade länge sett fram emot dagen och varit spänd på den nya föreställningen.
Vi började med 10-årskalas på Park Lane, med champagne, tårta och diverse GAS-grejer. Det hölls tal, gjordes tävlingar, botaniserades i böcker, filmer och skivor, GASklubbsmedlemmar uppträdde på scenen (inklusive undertecknad med Bara Ben-inspirerade alstret Prostituerad Partypingla), och det hela utmynnade i att 140 pers sjöng karaoke till Gôtt å leva. Okej, ganska nördigt var det, men hellre vara nörd och ha skoj än icke-nörd och ha tråkigt. Och skoj var det!!
Sedan några timmar för middagspaus, då jag åkte hem och värmde lite rester. Champagne på Park Lane kräver ju att man kompenserar med lite kidneyböngryta och ris. Vid sjutiden var det dags igen, för då började själva föreställningen. Jag och Agnes, samt 138 GAS-medlemmar till tog plats i salongen på Lorensbergsteatern.
Och föreställning var... bra. Det är svårt att säga nåt annat efter att bara ha sett den en gång. Det var inte kicken man fick efter att ha sett Casinofeber eller C Eriksson Solo, men jag skrattade ändå så jag kiknade, och käkarna höll på att gå ur led efter några timmars konstant flinande.
En snabb sammanfattning av handlingen: Fyra vänner i 65-årsåldern möts efter att inte ha träffats på 50 år, på en modern kaffebar. Tillsammans inser de att kaffebaren är vad som en gång var deras stamcafé; Hagmans Konditori. De förflyttas 50 år tillbaka i tiden och upplever sina liv på nytt. Funderar över vad som blev bra, vad som inte blev det, varför det som blev bra blev bra och om det egentligen kan bli dåligt. Slutsatsen är nåt i stil med att "Mycket var nog bättre förr, men tamejfan inte allt." Det är ungefär hela handlingen. Ändå älskade jag föreställningen rakt igenom.
Teknisk sett var det en ren njutning. Dekor, kostym, teknik, allt det där var underbart snyggt och med en fantasifull Rolf Allanig touch som gjorde att man njöt i fulla drag av bara kolla på scenen.
Musiken var också grymt bra. Tajt, svängigt och ösigt. Låtarna var härliga både text- och musikmässigt, och jag önskade direkt att jag hade en skiva med all musiken på. Det enda negativa var att det blev lite väl mycket bluestolvor efter ett tag.
Det som gjorde föreställningen lite annorlunda än tidigare föreställningar var att det saknades politiska undertoner. I alla fall några skarpa sådana. Det är just dessa som jag annars älskar mest hos Galenskaparna. Ändå var den här föreställningen som sagt det bästa jag sett på länge. En hyllning till kaffe och kakor, blues och swing, humor och värme. Öh, japp.
Efter föreställningen blev det mingel i Lorens bar. Trevligt, men trött var man och hem och sov gjorde man. För nästa morgon var det ju dags att gå upp och ta bussen ut till Tjörn för helgens spelning tillsammans med Isabel. Och det gick också bra! Inte lika ösigt som GAS kanske, och inte lika mycket publik, men trevligt var det.
Här är två filmsnuttar från spelningen jag gjorde häromveckan, i brist på material från gårdagens spelning. Ajöken sålänge!
Vända Blad - ett försök till poplåt.
Hamlet på 2000-talet.
Vi började med 10-årskalas på Park Lane, med champagne, tårta och diverse GAS-grejer. Det hölls tal, gjordes tävlingar, botaniserades i böcker, filmer och skivor, GASklubbsmedlemmar uppträdde på scenen (inklusive undertecknad med Bara Ben-inspirerade alstret Prostituerad Partypingla), och det hela utmynnade i att 140 pers sjöng karaoke till Gôtt å leva. Okej, ganska nördigt var det, men hellre vara nörd och ha skoj än icke-nörd och ha tråkigt. Och skoj var det!!
Sedan några timmar för middagspaus, då jag åkte hem och värmde lite rester. Champagne på Park Lane kräver ju att man kompenserar med lite kidneyböngryta och ris. Vid sjutiden var det dags igen, för då började själva föreställningen. Jag och Agnes, samt 138 GAS-medlemmar till tog plats i salongen på Lorensbergsteatern.
Och föreställning var... bra. Det är svårt att säga nåt annat efter att bara ha sett den en gång. Det var inte kicken man fick efter att ha sett Casinofeber eller C Eriksson Solo, men jag skrattade ändå så jag kiknade, och käkarna höll på att gå ur led efter några timmars konstant flinande.
En snabb sammanfattning av handlingen: Fyra vänner i 65-årsåldern möts efter att inte ha träffats på 50 år, på en modern kaffebar. Tillsammans inser de att kaffebaren är vad som en gång var deras stamcafé; Hagmans Konditori. De förflyttas 50 år tillbaka i tiden och upplever sina liv på nytt. Funderar över vad som blev bra, vad som inte blev det, varför det som blev bra blev bra och om det egentligen kan bli dåligt. Slutsatsen är nåt i stil med att "Mycket var nog bättre förr, men tamejfan inte allt." Det är ungefär hela handlingen. Ändå älskade jag föreställningen rakt igenom.
Teknisk sett var det en ren njutning. Dekor, kostym, teknik, allt det där var underbart snyggt och med en fantasifull Rolf Allanig touch som gjorde att man njöt i fulla drag av bara kolla på scenen.
Musiken var också grymt bra. Tajt, svängigt och ösigt. Låtarna var härliga både text- och musikmässigt, och jag önskade direkt att jag hade en skiva med all musiken på. Det enda negativa var att det blev lite väl mycket bluestolvor efter ett tag.
Det som gjorde föreställningen lite annorlunda än tidigare föreställningar var att det saknades politiska undertoner. I alla fall några skarpa sådana. Det är just dessa som jag annars älskar mest hos Galenskaparna. Ändå var den här föreställningen som sagt det bästa jag sett på länge. En hyllning till kaffe och kakor, blues och swing, humor och värme. Öh, japp.
Efter föreställningen blev det mingel i Lorens bar. Trevligt, men trött var man och hem och sov gjorde man. För nästa morgon var det ju dags att gå upp och ta bussen ut till Tjörn för helgens spelning tillsammans med Isabel. Och det gick också bra! Inte lika ösigt som GAS kanske, och inte lika mycket publik, men trevligt var det.
Här är två filmsnuttar från spelningen jag gjorde häromveckan, i brist på material från gårdagens spelning. Ajöken sålänge!
Vända Blad - ett försök till poplåt.
Hamlet på 2000-talet.
lördag 25 september 2010
Partierna du inte visste fanns
Det är spännande det här med demokrati. Förutom våra "vanliga" partier finns ju lite småpartier på riksnivå. Dels faktiska registrerade partier, med egna valsedlar, med kända namn som Piratpartiet och Feministiskt Initiativ, och mer okända som Spritpartiet, Befolkningspartiet och Li Yu Chen Anderssonpartiet.
Men riktigt spännande blir det inte förrän man undersöker vilka partier som INTE beställt några röstsedlar, men som folk ändå röstat på. Vad sägs till exempel om att rösta på
• Fantomen
• Kungen
• Bamsepartiet
• Gud (!)
• Hammarby IF
• Sexualdemokraterna
• HUNDPARTIET - Hunden, människans bästa vän
• Bronsålderspartiet
• Jan Lennartssons röda byxparti
• Tji fick ni! (Från mitt eget valdistrikt!)
• Putsa Reinfeldts flint-partiet
...och så vidare. Ibland undrar man. Och till och med jag inser att det faktiskt finns konstigare partier än Vägvalet.
Ett exempel på kreativt parti med inte så många röster, Hundpartiet.
Men riktigt spännande blir det inte förrän man undersöker vilka partier som INTE beställt några röstsedlar, men som folk ändå röstat på. Vad sägs till exempel om att rösta på
• Fantomen
• Kungen
• Bamsepartiet
• Gud (!)
• Hammarby IF
• Sexualdemokraterna
• HUNDPARTIET - Hunden, människans bästa vän
• Bronsålderspartiet
• Jan Lennartssons röda byxparti
• Tji fick ni! (Från mitt eget valdistrikt!)
• Putsa Reinfeldts flint-partiet
...och så vidare. Ibland undrar man. Och till och med jag inser att det faktiskt finns konstigare partier än Vägvalet.
Ett exempel på kreativt parti med inte så många röster, Hundpartiet.
torsdag 23 september 2010
Spex, drugs and rock n' roll!
Så börjar den kommande spexproduktionen dra igång på allvar (nanokort beskrivning av spex för den som undrar: humoristisk studentikos teater på ett historiskt eller litterärt tema med mycket improvisation). Den här gången kommer jag inte att stå på scenen, utan vara med som sångpedagog. Just den rollen har också gjort att jag suttit med i juryn som ska välja ut vilka sökande skådespelare som ska vara med i ensemblen. Ett grymt svårt jobb, eftersom vi haft ett 20-tal sökande, varav väldigt många hade otroligt starka kvaliteter. Det är jobbigt att välja bort folk som är bra.
Men nu börjar det alltså bli dags. Vad spexet handlar om är än så länge hemligt, men det kommer att bli ruskigt bra, kan jag avslöja redan nu.
Vad som inte är hemligt är att jag imorgon ska intervjuas i Göteborgs studentradio, K103. Så ställ in radion på 103,1 MHz imorgon vid tretiden och hör mig prata spex med representanter från våra systerspex, Medicinarspexet och Veraspexet.
(Bilden är ifrån höstrevyn Valet och Kvalet, som vi satte upp i början av september.)
Men nu börjar det alltså bli dags. Vad spexet handlar om är än så länge hemligt, men det kommer att bli ruskigt bra, kan jag avslöja redan nu.
Vad som inte är hemligt är att jag imorgon ska intervjuas i Göteborgs studentradio, K103. Så ställ in radion på 103,1 MHz imorgon vid tretiden och hör mig prata spex med representanter från våra systerspex, Medicinarspexet och Veraspexet.
(Bilden är ifrån höstrevyn Valet och Kvalet, som vi satte upp i början av september.)
tisdag 21 september 2010
Baksmälla
Det är måndag morgon. S öppnar långsamt sina rödsprängda ögon. Vad hände egentligen igår natt? Huvudet dunkar. Endast fragment av gårdagen finns kvar i minnet. Ropande människor. Olikfärgade lappar. Någon som gråter. Någon annan som skvätter champagne. Siffror. 30,8. 30,0. 7,2. 5,6.
S vänder sig om i sängen. Bredvid henne ligger en främmande man. Han har svarta glasögon och kostym. Hon minns hans skånska dialekt från kvällen innan.
Med ens klarnar allt. Vilken jävla baksmälla. Hon sätter sig upp i sängen. Luften är tjock och svår att andas. Plötsligt ropar D från rummet bredvid.
"Sverige? Är du vaken?"
S gnuggar sig i ögonen.
"Jag är vaken, Danmark." kraxar hon.
D ställer sig i dörröppningen.
"Välkommen i klubben!" säger D.
Ungefär sådär kändes det att vakna igår morse. Det faktum att mitt eget parti gjort sitt historiskt bästa val någonsin kändes helt överskuggat av att vi nu har ett främlingsfientligt parti i riksdagen.
Det här diskuteras över hela landet just nu, så jag behöver inte ta upp det mer på den här bloggen. Faktum är att det kanske varit lite väl mycket val och politik på sistone.
Hur som helst. Det som är gjort är gjort och det är dags att jobba efter nya förutsättningar.
En sak är säker. Vi kommer inte att hålla tyst om vad vi tycker om rasism. Vi kommer inte medverka till främlingsfientliga beslut. Sverige är och har alltid varit ett mångkulturellt land.
S vänder sig om i sängen. Bredvid henne ligger en främmande man. Han har svarta glasögon och kostym. Hon minns hans skånska dialekt från kvällen innan.
Med ens klarnar allt. Vilken jävla baksmälla. Hon sätter sig upp i sängen. Luften är tjock och svår att andas. Plötsligt ropar D från rummet bredvid.
"Sverige? Är du vaken?"
S gnuggar sig i ögonen.
"Jag är vaken, Danmark." kraxar hon.
D ställer sig i dörröppningen.
"Välkommen i klubben!" säger D.
Ungefär sådär kändes det att vakna igår morse. Det faktum att mitt eget parti gjort sitt historiskt bästa val någonsin kändes helt överskuggat av att vi nu har ett främlingsfientligt parti i riksdagen.
Det här diskuteras över hela landet just nu, så jag behöver inte ta upp det mer på den här bloggen. Faktum är att det kanske varit lite väl mycket val och politik på sistone.
Hur som helst. Det som är gjort är gjort och det är dags att jobba efter nya förutsättningar.
En sak är säker. Vi kommer inte att hålla tyst om vad vi tycker om rasism. Vi kommer inte medverka till främlingsfientliga beslut. Sverige är och har alltid varit ett mångkulturellt land.
söndag 19 september 2010
Stormens öga
Nu är det dags. Vallokalerna är öppna i två och en halv timme till. Jag kom till vallokalen i Sannaskolan halv åtta i morse för att lägga ut valsedlar, och stod sedan och delade ut valsedlar till väljare fram till ett, då jag blev avlöst. Sedan ett kortare pass mellan tre och halv sex.
Det är intressant hur representanterna för de olika partierna står där, sida vid sida, utanför vallokalen. Jag har varit med om det några gånger nu. Det råder någon slags eggad vapenvila. Ett tyst, outtalat samförstånd mellan partierna, faktiskt på ett ganska kamratligt sätt. I det här valet var det så tydligt att V, S och MP var del i de rödgröna, så det var mer lagkänsla på så sätt än vad jag upplevt innan. Sen är ju Majorna inte den borgerligaste stadsdelen i stan, så det märktes väldigt tydligt hur de rödgröna valsedlarna gick åt betydligt snabbare än de borgerliga.
Det första jag lade märke till när jag kom till vallokalen i morse var en sverigedemokratisk valaffisch precis utanför. Jag hade för mig att det fanns någon slags regel som sade att propagandamaterial inte fick finnas i direkt anslutning till vallokalen, men valförrättarna visste inte. De andra partierna visste inte heller, så jag bestämde mig för att ägna mig åt lite civil olydnad. På väg bort mot affischen (som var bakom en knut från ingången till vallokalen) träffade jag på en äldre herre med mustasch, som jag hälsade på. Framme vid affischen klättrade jag upp i lyktstolpen den satt i, lyckades tyvärr inte slita ner den, men tryckte istället upp den i lövverket på trädet som stod bredvid, så att den knappt syntes. När jag kom tillbaka till vallokalen såg jag att mustaschmannen stod och delade ut SD-valsedlar. Det outtalade, kamratliga samförståndet hade ändrats något.
Tja, sen stod jag, med undantag för en kort paus mitt på dagen, fram till ungefär halv sex. Förbereder mig nu för valvakan med partiet ikväll inne i stan. Hoppas det ska bli trevligt! Jag håller verkligen tummarna för valresultatet.
Lite om igår: Vi hade en jättelyckad cykeldemonstration med ca 500 deltagare, som cyklade upp och ner längs Avenyn och Engelbrektsgatan. Biltrafiken var avstängd men kollektivtrafiken flöt på obehindrat. Min roll i det hela var att spela på en av de scener som uppförts i samband med demonstrationen.
Det var en enormt rolig spelning! Jag spelade i tre omgångar; när demonstrationen startade, under tiden, och när folk återvänt till Bältesspännarparken. Sedan hängde jag med Almina och Rickard på valfinalen på Götaplatsen, lyssnade på Mona och Lars och Maria och gänget, och drog till slut hem till Majorna. Här nedan är några bilder från eftermiddagen.
Rickard var säkerhetsbiff.
Kia Andreasson cyklar mp-cykelvagnen med en trumpetare i (som var del av ett jättesvängigt cyklande klezmerband!)
Mitt bland alla "vanliga" cyklar syntes en "BarBike", en kombination mellan cykel, spårvagn och bar. Med konduktör och allt.
Mona, Maria och Lars. Maria diggar jag ju stenhårt sedan innan, men jag måste säga att även Mona och Lars vann mitt förtroende under eftermiddagen.
Nationalteatern! Med Leif Pagrotsky på tamburin!
Alla fotona togs av Almina Isberg.
Det är intressant hur representanterna för de olika partierna står där, sida vid sida, utanför vallokalen. Jag har varit med om det några gånger nu. Det råder någon slags eggad vapenvila. Ett tyst, outtalat samförstånd mellan partierna, faktiskt på ett ganska kamratligt sätt. I det här valet var det så tydligt att V, S och MP var del i de rödgröna, så det var mer lagkänsla på så sätt än vad jag upplevt innan. Sen är ju Majorna inte den borgerligaste stadsdelen i stan, så det märktes väldigt tydligt hur de rödgröna valsedlarna gick åt betydligt snabbare än de borgerliga.
Det första jag lade märke till när jag kom till vallokalen i morse var en sverigedemokratisk valaffisch precis utanför. Jag hade för mig att det fanns någon slags regel som sade att propagandamaterial inte fick finnas i direkt anslutning till vallokalen, men valförrättarna visste inte. De andra partierna visste inte heller, så jag bestämde mig för att ägna mig åt lite civil olydnad. På väg bort mot affischen (som var bakom en knut från ingången till vallokalen) träffade jag på en äldre herre med mustasch, som jag hälsade på. Framme vid affischen klättrade jag upp i lyktstolpen den satt i, lyckades tyvärr inte slita ner den, men tryckte istället upp den i lövverket på trädet som stod bredvid, så att den knappt syntes. När jag kom tillbaka till vallokalen såg jag att mustaschmannen stod och delade ut SD-valsedlar. Det outtalade, kamratliga samförståndet hade ändrats något.
Tja, sen stod jag, med undantag för en kort paus mitt på dagen, fram till ungefär halv sex. Förbereder mig nu för valvakan med partiet ikväll inne i stan. Hoppas det ska bli trevligt! Jag håller verkligen tummarna för valresultatet.
Lite om igår: Vi hade en jättelyckad cykeldemonstration med ca 500 deltagare, som cyklade upp och ner längs Avenyn och Engelbrektsgatan. Biltrafiken var avstängd men kollektivtrafiken flöt på obehindrat. Min roll i det hela var att spela på en av de scener som uppförts i samband med demonstrationen.
Det var en enormt rolig spelning! Jag spelade i tre omgångar; när demonstrationen startade, under tiden, och när folk återvänt till Bältesspännarparken. Sedan hängde jag med Almina och Rickard på valfinalen på Götaplatsen, lyssnade på Mona och Lars och Maria och gänget, och drog till slut hem till Majorna. Här nedan är några bilder från eftermiddagen.
Rickard var säkerhetsbiff.
Kia Andreasson cyklar mp-cykelvagnen med en trumpetare i (som var del av ett jättesvängigt cyklande klezmerband!)
Mitt bland alla "vanliga" cyklar syntes en "BarBike", en kombination mellan cykel, spårvagn och bar. Med konduktör och allt.
Mona, Maria och Lars. Maria diggar jag ju stenhårt sedan innan, men jag måste säga att även Mona och Lars vann mitt förtroende under eftermiddagen.
Nationalteatern! Med Leif Pagrotsky på tamburin!
Alla fotona togs av Almina Isberg.
Etiketter:
cykling,
musik,
politik,
sverigedemokraterna
fredag 17 september 2010
Rulla, trampa och plinga! Nu jävlar ska vi höras!
Imorgon lördag, dagen före valdagen, kommer en stor cykeldemonstration att äga rum i Göteborg. Vi kommer att cykla fram och tillbaka längs Avenyn-Engelbrektsgatan. Det hela börja rmed att vi samlas i Bältesspännarparken 12.00.
Själv kommer jag inte att cykla, utan åka spårvagn. Detta beror på att jag kommer ha min gitarr med mig och under ungefär en halvtimme framföra cykelkampsånger från en scen i hörnet Avenyn-Engelbrektsgatan. Kom och var med! Ta med cykel eller bara kom och visa ditt stöd rent allmänt!
(Fotot är från en annan, betydligt mindre, cykeldemonstration för några år sedan)
Varför gör vi då det här? Jo, poängen med demonstrationen är att manifestera att
• Det är i strid mot allt vettigt klimattänkande att bygga Marieholmstunneln.
• Vi vill bygga ut kollektiv- och cykeltrafik, inte underblåsa massbilismen.
• Vi vill sänka kostnaden för att åka kollektivt, och införa trängselskatt för bilar.
Mer info finns på Facebooksidan:
http://www.facebook.com/event.php?eid=143621762331654&ref=ts
eller på hemsidan:
http://www.cykeldemonstrationen.se/
Själv kommer jag inte att cykla, utan åka spårvagn. Detta beror på att jag kommer ha min gitarr med mig och under ungefär en halvtimme framföra cykelkampsånger från en scen i hörnet Avenyn-Engelbrektsgatan. Kom och var med! Ta med cykel eller bara kom och visa ditt stöd rent allmänt!
(Fotot är från en annan, betydligt mindre, cykeldemonstration för några år sedan)
Varför gör vi då det här? Jo, poängen med demonstrationen är att manifestera att
• Det är i strid mot allt vettigt klimattänkande att bygga Marieholmstunneln.
• Vi vill bygga ut kollektiv- och cykeltrafik, inte underblåsa massbilismen.
• Vi vill sänka kostnaden för att åka kollektivt, och införa trängselskatt för bilar.
Mer info finns på Facebooksidan:
http://www.facebook.com/event.php?eid=143621762331654&ref=ts
eller på hemsidan:
http://www.cykeldemonstrationen.se/
onsdag 15 september 2010
Därför är Alliansens Gröna Röst inte särskilt grön
Som jag skrev igår kväll tror jag inte mycket på de borgerliga partiernas miljöpolitik. Detta illustrerade jag med en undersökning som Naturskyddsföreningen gjort och som visade på stora brister i såväl ambitioner som vilka frågor som faktiskt drivits av den borgerliga alliansen. Lite extra kritisk var jag mot centerpartiet, som ju faktiskt profilerat sig som "Alliansens gröna röst", men som enligt undersökningen inte drivit miljöfrågor starkare än övriga borgerliga partier (möjligen med undantag av moderaterna).
Jag skulle vilja berätta lite mer om varför jag personligen inte tycker att centern kan kalla sig ett grönt parti. En av anledningarna syns på bilden här ovan. "Utsläppen bort! Bilarna kvar!" utropar Maud och ser glad ut.
För en miljövetare med 300 högskolepoäng bakom sig ter sig detta uttalande lite märkligt. Det är lite som att säga att "Bort med äppelträden! Behåll äpplena!". Jag ska här räkna upp ett par anledningar till att massbilism på sikt är ohållbar.
• Oavsett hur mycket vi lyckas gå över till "miljövänliga" bränslen kommer personbilar att vara mer energikrävande än motsvarande kollektivtrafik, rent fysikaliskt. För oss fysiknördar, kommer det alltså alltid att krävas fler kWh/personkm (förutsatt att kollektivtrafiken inte går tom, vill säga).
• Redan nu är det stora problem med bilköer och trängsel i storstäderna. Utan bilminskande åtgärder som trängselskatter och överföring till kollektivtrafik och andra trafikslag kommer denna trängsel att öka, med en negativ effekt på samhällsekonomi och folkhälsa.
• De nya stora vägbyggen man satsar på (T.ex. Marieholmstunneln och Förbifart Stockholm) genererar ohjälpligt mer biltrafik. Detta står med i Vägverkets egna utredningar. Det har visat sig att det man tjänat på i "miljövänligare" bilar har ätits upp av en ökat bilism.
• Att ta fram "miljövänliga bränslen" till en stor och växande bilpark är inte det lättaste. Etanol har ofta visat sig utgöra samma miljötryck som bensin, och råvara från skogsbruket kräver stora insatser och det är osannolikt att det går att producera i den utsträckning som skulle krävas av en bilpark av dagens storlek.
• Även "miljövänliga bränslen" kräver stora mängder vatten och andra naturresurser för att produceras. Detta diskuteras för närvarande flitigt på World Water Week, ett internationellt forskarmöte i Stockholm.
Det skulle naturligtvis kunna att inträffa att vi någon gång i framtiden kommer på någon mirakelteknik som gör det hållbart med en massprivatbilism, men det känns som en väldigt oansvarig politik att hoppas på något sånt. Däremot har vi tekniken att driva tåg, bussar och andra kollektiva färdmedel som har minst lika bra förutsättningar att köras på moderna bränslen som bilar, samt möjligheten att förbättra cykelinfrastrukturen.
Nu till en annan anledning till att jag inte tror på centerns miljöpolitik. Liksom övriga borgerliga partier sätter man stor tilltro till kärnkraften som energikälla. Speciellt de senaste åren, när man söker enkla och väljarvänliga lösningar på energi- och klimatproblematiken. Genom att utvidga kärnkraften menar man att man skulle kunna upprätthålla den oansvarigt höga energikonsumtion som man haft de senaste åren.
Men det är en missuppfattning att kärnkraften skulle vara en billig energikälla. Och det ren osanning att den skulle vara någonstans i närheten av förnybar. Bara senaste veckan rapporterade svenska medier om Vattenfalls mycket tveksamma inköp av uran från gruvor i Namibia. Uranbrytning i Namibia och andra u-länder är bland de absolut skitigaste verksamheter jag känner till.
Vi har fortfarande inget konkret slutförvar, och flera vetenskapliga rapporter har ifrågasatt säkerheten hos den metod som planeras för att slutförvara det använda bränslet, KBS3-metoden. Mycket tyder på att innehållet kan läcka ut i grundvattnet.
Vattenåtgången är också stor för tillverkning av kärnenergi. Vatten som passerat genom kärnreaktorer pumpas dessutom ut i kustområden, med effekter på djur- och växtliv.
Att satsa på kärnkraft är också att göra sig beroende av import av uran eller plutonium från andra länder, på samma sätt som vi nu är beroende av oljeimport. Vi ersätter alltså ett beroende med ett annat, ungefär som att sluta röka och börja snusa istället. Urantillgången världen över minskar dessutom på samma sätt som oljetillgången. Ska man på lång sikt nyttja kärnkraften är man alltså beroende av upparbetning och import av plutonium och andra transuraner, ämnen som är ytterst farliga och vid ökad internationell handel löper stor risk att komma i händerna på terrorister, eller nationer som kan tänka sig att använda kärnvapen (t.ex. USA).
Ett slutförvar är dessutom aktivt i ett par hundra tusen år (halveringstiden för plutonium är ca 24000 år) vilket innebär att det under den här tiden utgör en lager av potentiella massförstörelsevapen. Kan vi verkligen garantera att den politiska ledningen de kommande 100 000 åren är stabil och inte öppnar upp slutförvaret? Kan vi garantera att ingen bryter sig in?
En av anledningarna till att vi kan leva på den här planeten är att den joniserande (radioaktiva) strålning avtagit så mycket sedan planeten skapades att vi nu kan leva på jordytan. Vill vi då verkligen plocka fram uranet som finns kvar, skapa plutonium och bygga upp ständigt växande lager som när som helst kan hamna i händerna på en instabil regering?
Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte få det till att verka ansvarsfullt. Men det är klart, att ett parti föreslår en lösning som inte innebär att folk behöver tänka om blir såklart lättare populärt än att ett parti föreslår en lösning som innebär att folk måste tänka över sina levnadsmönster. Lurar man människor att vi kan fortsätta köra bil lika oansvarigt som vi gör blir folk såklart lättade, men det är inte en hållbar politik. Och det är definitivt inte en grön röst som säger det.
Samma sak gäller kärnkraften. Är budskapet att "Med kärnkraft räddar vi klimatet och ni väljare behöver inte bry er ett skit!" är det såklart lockande att rösta på ett sådant parti. Men det är fan inte hållbart.
Jag skulle vilja berätta lite mer om varför jag personligen inte tycker att centern kan kalla sig ett grönt parti. En av anledningarna syns på bilden här ovan. "Utsläppen bort! Bilarna kvar!" utropar Maud och ser glad ut.
För en miljövetare med 300 högskolepoäng bakom sig ter sig detta uttalande lite märkligt. Det är lite som att säga att "Bort med äppelträden! Behåll äpplena!". Jag ska här räkna upp ett par anledningar till att massbilism på sikt är ohållbar.
• Oavsett hur mycket vi lyckas gå över till "miljövänliga" bränslen kommer personbilar att vara mer energikrävande än motsvarande kollektivtrafik, rent fysikaliskt. För oss fysiknördar, kommer det alltså alltid att krävas fler kWh/personkm (förutsatt att kollektivtrafiken inte går tom, vill säga).
• Redan nu är det stora problem med bilköer och trängsel i storstäderna. Utan bilminskande åtgärder som trängselskatter och överföring till kollektivtrafik och andra trafikslag kommer denna trängsel att öka, med en negativ effekt på samhällsekonomi och folkhälsa.
• De nya stora vägbyggen man satsar på (T.ex. Marieholmstunneln och Förbifart Stockholm) genererar ohjälpligt mer biltrafik. Detta står med i Vägverkets egna utredningar. Det har visat sig att det man tjänat på i "miljövänligare" bilar har ätits upp av en ökat bilism.
• Att ta fram "miljövänliga bränslen" till en stor och växande bilpark är inte det lättaste. Etanol har ofta visat sig utgöra samma miljötryck som bensin, och råvara från skogsbruket kräver stora insatser och det är osannolikt att det går att producera i den utsträckning som skulle krävas av en bilpark av dagens storlek.
• Även "miljövänliga bränslen" kräver stora mängder vatten och andra naturresurser för att produceras. Detta diskuteras för närvarande flitigt på World Water Week, ett internationellt forskarmöte i Stockholm.
Det skulle naturligtvis kunna att inträffa att vi någon gång i framtiden kommer på någon mirakelteknik som gör det hållbart med en massprivatbilism, men det känns som en väldigt oansvarig politik att hoppas på något sånt. Däremot har vi tekniken att driva tåg, bussar och andra kollektiva färdmedel som har minst lika bra förutsättningar att köras på moderna bränslen som bilar, samt möjligheten att förbättra cykelinfrastrukturen.
Nu till en annan anledning till att jag inte tror på centerns miljöpolitik. Liksom övriga borgerliga partier sätter man stor tilltro till kärnkraften som energikälla. Speciellt de senaste åren, när man söker enkla och väljarvänliga lösningar på energi- och klimatproblematiken. Genom att utvidga kärnkraften menar man att man skulle kunna upprätthålla den oansvarigt höga energikonsumtion som man haft de senaste åren.
Men det är en missuppfattning att kärnkraften skulle vara en billig energikälla. Och det ren osanning att den skulle vara någonstans i närheten av förnybar. Bara senaste veckan rapporterade svenska medier om Vattenfalls mycket tveksamma inköp av uran från gruvor i Namibia. Uranbrytning i Namibia och andra u-länder är bland de absolut skitigaste verksamheter jag känner till.
Vi har fortfarande inget konkret slutförvar, och flera vetenskapliga rapporter har ifrågasatt säkerheten hos den metod som planeras för att slutförvara det använda bränslet, KBS3-metoden. Mycket tyder på att innehållet kan läcka ut i grundvattnet.
Vattenåtgången är också stor för tillverkning av kärnenergi. Vatten som passerat genom kärnreaktorer pumpas dessutom ut i kustområden, med effekter på djur- och växtliv.
Att satsa på kärnkraft är också att göra sig beroende av import av uran eller plutonium från andra länder, på samma sätt som vi nu är beroende av oljeimport. Vi ersätter alltså ett beroende med ett annat, ungefär som att sluta röka och börja snusa istället. Urantillgången världen över minskar dessutom på samma sätt som oljetillgången. Ska man på lång sikt nyttja kärnkraften är man alltså beroende av upparbetning och import av plutonium och andra transuraner, ämnen som är ytterst farliga och vid ökad internationell handel löper stor risk att komma i händerna på terrorister, eller nationer som kan tänka sig att använda kärnvapen (t.ex. USA).
Ett slutförvar är dessutom aktivt i ett par hundra tusen år (halveringstiden för plutonium är ca 24000 år) vilket innebär att det under den här tiden utgör en lager av potentiella massförstörelsevapen. Kan vi verkligen garantera att den politiska ledningen de kommande 100 000 åren är stabil och inte öppnar upp slutförvaret? Kan vi garantera att ingen bryter sig in?
En av anledningarna till att vi kan leva på den här planeten är att den joniserande (radioaktiva) strålning avtagit så mycket sedan planeten skapades att vi nu kan leva på jordytan. Vill vi då verkligen plocka fram uranet som finns kvar, skapa plutonium och bygga upp ständigt växande lager som när som helst kan hamna i händerna på en instabil regering?
Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte få det till att verka ansvarsfullt. Men det är klart, att ett parti föreslår en lösning som inte innebär att folk behöver tänka om blir såklart lättare populärt än att ett parti föreslår en lösning som innebär att folk måste tänka över sina levnadsmönster. Lurar man människor att vi kan fortsätta köra bil lika oansvarigt som vi gör blir folk såklart lättade, men det är inte en hållbar politik. Och det är definitivt inte en grön röst som säger det.
Samma sak gäller kärnkraften. Är budskapet att "Med kärnkraft räddar vi klimatet och ni väljare behöver inte bry er ett skit!" är det såklart lockande att rösta på ett sådant parti. Men det är fan inte hållbart.
tisdag 14 september 2010
Alliansens gröna röst - pyttsan!
I senaste numret av Sveriges Natur, Naturskyddsföreningens tidning, har man publicerat en stor tabell över vad de sju riksdagspartierna har åtagit sig att driva i miljöväg och vad de faktiskt - när det kommer till kritan, har drivit under den gångna mandatperioden.
Det handlar om 20 st krav som Naturskyddsföreningen ställt på samtliga partier. Det kan röra sig om att införa kilometersatt för tunga fordon, agera för att EUs fiskekvoter ska följa forskarnas bedömningar, stoppa exportstöd till miljöskadande projekt och att stoppa licensjakten på varg.
Det hela är snyggt illustrerat i en färgglad tabell med ett myller av röda och gröna prickar. Såhär ser det ut. Den är rätt stor, så ta och högerklicka och öppna bilden i ett nytt fönster, så kan du följa med i vad jag skriver längre ner.
Och där kommer vi till nästa intressanta sak. Nämligen Centerpartiet. Ser man i tabellen har inte centern presterat bättre än de övriga borgerliga partierna, trots att de högljutt marknadsfört sig själva som "Alliansens gröna röst".
Naturskyddsföreningens undersökning visar alltså att C ligger på samma relativt låga miljöprestanda som exempelvis FP, som dock har föresatt sig betydligt er än vad man sedan drivit. En liknande bild ges av KD.
Mest röda prickar hittar man dock hos Moderaterna. Och det rimmar ju ganska illa med Reinfeldts ambition att vara ett föregångsland på miljöfronten (men desto bättre med vad han sa före valet 2006, att "miljön är inte någon prioriterad fråga för moderaterna".).
Skriver mer om varför jag inte tror på centerns miljöpolitik framöver.
Det handlar om 20 st krav som Naturskyddsföreningen ställt på samtliga partier. Det kan röra sig om att införa kilometersatt för tunga fordon, agera för att EUs fiskekvoter ska följa forskarnas bedömningar, stoppa exportstöd till miljöskadande projekt och att stoppa licensjakten på varg.
Det hela är snyggt illustrerat i en färgglad tabell med ett myller av röda och gröna prickar. Såhär ser det ut. Den är rätt stor, så ta och högerklicka och öppna bilden i ett nytt fönster, så kan du följa med i vad jag skriver längre ner.
Varje parti har alltså två kolumner. Den vänstra anger om de tagit på sig att driva en fråga (grön prick) eller inte (röd prick), och den högra anger om de faktiskt gjort det (grön prick), eller inte (liten figur föreställande en naken dansk sumobrottare, nej ursäkta, röd prick var det visst).
Det första som slår en är att det är betydligt rödare i det borgerliga blocket än i det rödgröna. Det är också så att man där i högre grad har föresatt sig att driva frågor utan att sedan göra det. I det rödgröna blocket är det framför allt MP och V som både tagit på sig att driva och också drivit Naturskyddsföreningens krav. S presterar lite sämre, men ligger fortfarande betydligt bättre till än något av de borgerliga partierna.
Och där kommer vi till nästa intressanta sak. Nämligen Centerpartiet. Ser man i tabellen har inte centern presterat bättre än de övriga borgerliga partierna, trots att de högljutt marknadsfört sig själva som "Alliansens gröna röst".
Naturskyddsföreningens undersökning visar alltså att C ligger på samma relativt låga miljöprestanda som exempelvis FP, som dock har föresatt sig betydligt er än vad man sedan drivit. En liknande bild ges av KD.
Mest röda prickar hittar man dock hos Moderaterna. Och det rimmar ju ganska illa med Reinfeldts ambition att vara ett föregångsland på miljöfronten (men desto bättre med vad han sa före valet 2006, att "miljön är inte någon prioriterad fråga för moderaterna".).
Skriver mer om varför jag inte tror på centerns miljöpolitik framöver.
måndag 13 september 2010
Valaffischer - vad säger dom egentligen?
Hela stan är full av valaffischer. Och hela min hemkommun Tjörn är full av valaffischer. Jag tänkte titta lite närmare på några av dem. Inte så att jag siktar på att göra någon komplett genomgång, men några är mer intressanta än andra.
Den här affischen till exempel, från sossarna (och Kommunal, tror jag). Man visar att man är för jobb och mot arbetslösa ungdomar. Originellt. Vad som är kul med den här affischen är namnet i exemplet. Shilan. Det kanske bara är bokstavsnördar som jag som tänker på sånt, men SHILAN har exakt samma bokstäver som SAHLIN, bara i en annan ordning. Hmm.
Nästa exempel är ett klistermärke från Moderaterna. Jag vet inte exakt var bilden kommer ifrån (det kan vara så att den är fejkad). Återigen är arbete i fokus. Arbetslöshet är dåligt, tycker man tydligen. Originellt, som sagt. Men... är det inte nånting med texten som ger lite... tja... dåliga vibbar? Och som sagt, jag har ingen källa på bilden så den kan vara fejkad.
Sen har vi en Alliansen-affisch. Budskapet består av tre ord. Och frågan känns ganska lättbesvarad. Alliansen vill gå framåt. Nästan rekord i originalitet. För alla andra vill ju bakåt. Eller? För att skoja till det hela kan jag ju nämna att det numera är allmänt känt att skyfflar man om bokstäverna i ALLIANSEN blir det ANALSENIL.
Jag stoppar där ett tag. Det här med Sahlin och Analsenil och Arbeit macht Frei är bara fånerier (fast lite kul), som jag inte menar något seriöst med. Däremot känns det som att väldigt många valbudskap är så enkla och självklara. Man hade kunnat byta ut partierna mellan dessa affischer och inte märka nån skillnad. Finns det då något parti som tar upp något annat än det obligatoriska, självklara, och ack så tråkiga jobb, skola och trygghet?
Nu, avslutningsvis tänkte jag ta upp några affischer som faktiskt skiljer sig ännu mer från de övriga, med avseende på såväl budskap som form. Jag är visserligen subjektiv och jävig, men det fiffiga med bloggar är att man får vara det. Så här kommer ett gäng valaffisher som jag faktiskt gillar:
Kolla! Ett budskap som inte säger det självklara "ingen ska behöva vara arbetslös", som är konkret och dessutom relevant!
Och ett till! Enda valaffischen jag sett som överhuvudtaget tagit upp HBT-frågan.
Och så en om en av mina egna stora hjärtefrågor. Överhuvudtaget verkar miljöbudskap totalt saknas i årets miljöaffischer, om man bortser från miljöpartiets. De övriga partierna verkar bara försöka överträffa varandra i om vem som tycker minst om arbetslöshet. KD har visserligen fina vilda djur på sina affischer, men budskapet "Ett mänskligare Sverige" känns inte som att någon inte håller med om.
Ska jag avsluta med något käckt nu så är det att de partier jag har störst förtroende för och som jag tycker tar mest ansvar för vår gemensamma framtid och vårt gemensamma samhälle, det är miljöpartiet i Fi. Men som sagt, jag är ju jävig.
Den här affischen till exempel, från sossarna (och Kommunal, tror jag). Man visar att man är för jobb och mot arbetslösa ungdomar. Originellt. Vad som är kul med den här affischen är namnet i exemplet. Shilan. Det kanske bara är bokstavsnördar som jag som tänker på sånt, men SHILAN har exakt samma bokstäver som SAHLIN, bara i en annan ordning. Hmm.
Nästa exempel är ett klistermärke från Moderaterna. Jag vet inte exakt var bilden kommer ifrån (det kan vara så att den är fejkad). Återigen är arbete i fokus. Arbetslöshet är dåligt, tycker man tydligen. Originellt, som sagt. Men... är det inte nånting med texten som ger lite... tja... dåliga vibbar? Och som sagt, jag har ingen källa på bilden så den kan vara fejkad.
Sen har vi en Alliansen-affisch. Budskapet består av tre ord. Och frågan känns ganska lättbesvarad. Alliansen vill gå framåt. Nästan rekord i originalitet. För alla andra vill ju bakåt. Eller? För att skoja till det hela kan jag ju nämna att det numera är allmänt känt att skyfflar man om bokstäverna i ALLIANSEN blir det ANALSENIL.
Jag stoppar där ett tag. Det här med Sahlin och Analsenil och Arbeit macht Frei är bara fånerier (fast lite kul), som jag inte menar något seriöst med. Däremot känns det som att väldigt många valbudskap är så enkla och självklara. Man hade kunnat byta ut partierna mellan dessa affischer och inte märka nån skillnad. Finns det då något parti som tar upp något annat än det obligatoriska, självklara, och ack så tråkiga jobb, skola och trygghet?
Aha, här är en! Äntligen någon som vågar var lite originell och säga nåt som inte alla andra skriker i munnen på varandra. Bra, Gudrun! Jag har bara en enda liten invändning. "Våga vara feminist på valdagen". Jag tänker bannemej vara feminist de övriga årets dagar också!
Nu, avslutningsvis tänkte jag ta upp några affischer som faktiskt skiljer sig ännu mer från de övriga, med avseende på såväl budskap som form. Jag är visserligen subjektiv och jävig, men det fiffiga med bloggar är att man får vara det. Så här kommer ett gäng valaffisher som jag faktiskt gillar:
Kolla! Ett budskap som inte säger det självklara "ingen ska behöva vara arbetslös", som är konkret och dessutom relevant!
Ytterligare en valaffisch som tar upp något mer konkret. Vad hände med diskussionen om FRA, IPRED och övervakningssamhället? Är MP de enda som kommer ihåg den??
Ska jag avsluta med något käckt nu så är det att de partier jag har störst förtroende för och som jag tycker tar mest ansvar för vår gemensamma framtid och vårt gemensamma samhälle, det är miljöpartiet i Fi. Men som sagt, jag är ju jävig.
fredag 10 september 2010
Vem är det som röstar på Sverigedemokraterna?
En fråga jag oftar ställer mig är vem som egentligen röstar på främlingsfientliga partier. Är det skinnskallar? Landsbygdsbor? Adliga? Blonda och blåögda? Folk jag inte känner? Nära vänner? Kurskamrater? Lärare? Min familj? Din familj?
Någon måste det ju vara, eftersom sverigedemokraterna kom upp i ungefär 3,6 procent i senaste SIFO-mätningen jag kollade. Om vi förutsätter att dessa 3,6 procent är jämnt utspridda i befolkningen bör alltså var tjugoåttonde person jag känner rösta på SD. Säg att jag har 556 vänner (såna uppskattningar är lätta att göra i detta Facebook-tidevarv...). Det innebär att 20 av dessa är sverigedemokrater.
Går det då att göra några generaliseringar över vad som kännetecknar en person som röstar brunt? Faktum är att det finns viss statistik. Exempelvis är det vanligare bland outbildade och lågavlönade. Det är också vanligare i områden där invandrartätheten är låg.
Källan till de här uppgifterna är en dokumentär som sändes i TV4, av journalisten Lena Sundström. Hon har rest runt i Sverige och intervjuat personer som säger sig rösta på Sverigedemokraterna, och försökt få svar på vad som driver dem, vilka frågor de tycker är viktiga, och hur de tänker.
Jag lyckades inte se dokumentären på TV4.se, men den finns att se på YouTube, i fem delar. Första delen hittar du på den här länken, eller i rutan här nedanför.
Förresten, jag spelar på Café Dubbelgöken ikväll! Tillsammans med Tobias Erehed och Christina Kjellsson! Kom och lyssna! Mer info i ett tidigare inlägg.
Någon måste det ju vara, eftersom sverigedemokraterna kom upp i ungefär 3,6 procent i senaste SIFO-mätningen jag kollade. Om vi förutsätter att dessa 3,6 procent är jämnt utspridda i befolkningen bör alltså var tjugoåttonde person jag känner rösta på SD. Säg att jag har 556 vänner (såna uppskattningar är lätta att göra i detta Facebook-tidevarv...). Det innebär att 20 av dessa är sverigedemokrater.
Går det då att göra några generaliseringar över vad som kännetecknar en person som röstar brunt? Faktum är att det finns viss statistik. Exempelvis är det vanligare bland outbildade och lågavlönade. Det är också vanligare i områden där invandrartätheten är låg.
Källan till de här uppgifterna är en dokumentär som sändes i TV4, av journalisten Lena Sundström. Hon har rest runt i Sverige och intervjuat personer som säger sig rösta på Sverigedemokraterna, och försökt få svar på vad som driver dem, vilka frågor de tycker är viktiga, och hur de tänker.
Jag lyckades inte se dokumentären på TV4.se, men den finns att se på YouTube, i fem delar. Första delen hittar du på den här länken, eller i rutan här nedanför.
Förresten, jag spelar på Café Dubbelgöken ikväll! Tillsammans med Tobias Erehed och Christina Kjellsson! Kom och lyssna! Mer info i ett tidigare inlägg.
onsdag 8 september 2010
Rekordmånga planeter i nytt solsystem!
Jag har ju som mål att den här bloggen ska handla om miljö, kultur, politik och... astronomi. Och nu har det gått lite för långt sedan det handlade om rymden sist. Så här kommer lite om ett spännande solsystem man håller på att studera! (Artikeln har jag även publicerat på SpaceFlash)
127 ljusår bort ligger HD 10180, en stjärna som är ganska lik vår egen sol. ESO har studerat den här stjärnan och dess solsystem ganska utförligt under en längre period, och har hittat minst fem planeter i omloppsbana. Detta gör solsystemet HD 10180 till det planettätaste vi känner till utanför vårt eget solsystem!
(Bilden är från Wikipedia, och visar stjärnan HD 10180)
De fem planeterna man hittills känner till och har bekräftat, är alla av ”medelstorlek”, med massor ungefär som Uranus och Neptunus. De ligger dessutom relativt tätpackat nära stjärnan, och alla fem håller sig inom ett område som i vårt solsystem skulle motsvaras av Mars omloppsbana.
Det senaste som nu kommit fram hos ESO är att ytterligare minst två planeter kan ingå i solsystemet! En större planet, med en massa ungefär som Saturnus, och en ytterst liten stenplanet, med en massa som bara verkar vara 1,4 gånger Jordens! Om dessa två ytterligare planeter skulle bekräftas skulle HD 10180 vara ett solsystem med sju planeter, nästan lika många som vårt eget solsystems åtta. Något som gör det ännu mer spännande är att planetbanorna verkar vara i det närmaste cirkulära, något som visat sig relativt ovanligt bland exoplaneter.
Den lilla stenplaneten tycks dock ligga i en bana väldigt nära sin stjärna. Med ett avstånd till stjärnan på bara en femtiondels astronomisk enhet (2% av avståndet mellan jorden och solen), utgör den en ytterst olämplig kandidat för någon som helst livsform. Man kan jämföra med Merkurius, som ligger hela astronomiska enheter ut från Solen när den ligger som närmast.
Men att ett planetsystem med ett så pass stort antal planeter i cirkulära hittats runt en solliknande stjärna ger stort hopp åt att hitta ännu intressantare planeter i framtiden.
Spännande va?? Jag och Gunnar Sporrong pratar om det här planetsystemet i senaste numret av Slottspod, vårt astronomiradioprogram, som du kan lyssna på här.
För att prenumerera på Slottspod som podcast, och höra alla avsnitten, klistrar du in länken www.emanuelblume.se/slottspod/slottspod.xml i iTunes eller nåt annat bra mp3-program.
127 ljusår bort ligger HD 10180, en stjärna som är ganska lik vår egen sol. ESO har studerat den här stjärnan och dess solsystem ganska utförligt under en längre period, och har hittat minst fem planeter i omloppsbana. Detta gör solsystemet HD 10180 till det planettätaste vi känner till utanför vårt eget solsystem!
(Bilden är från Wikipedia, och visar stjärnan HD 10180)
De fem planeterna man hittills känner till och har bekräftat, är alla av ”medelstorlek”, med massor ungefär som Uranus och Neptunus. De ligger dessutom relativt tätpackat nära stjärnan, och alla fem håller sig inom ett område som i vårt solsystem skulle motsvaras av Mars omloppsbana.
Det senaste som nu kommit fram hos ESO är att ytterligare minst två planeter kan ingå i solsystemet! En större planet, med en massa ungefär som Saturnus, och en ytterst liten stenplanet, med en massa som bara verkar vara 1,4 gånger Jordens! Om dessa två ytterligare planeter skulle bekräftas skulle HD 10180 vara ett solsystem med sju planeter, nästan lika många som vårt eget solsystems åtta. Något som gör det ännu mer spännande är att planetbanorna verkar vara i det närmaste cirkulära, något som visat sig relativt ovanligt bland exoplaneter.
Den lilla stenplaneten tycks dock ligga i en bana väldigt nära sin stjärna. Med ett avstånd till stjärnan på bara en femtiondels astronomisk enhet (2% av avståndet mellan jorden och solen), utgör den en ytterst olämplig kandidat för någon som helst livsform. Man kan jämföra med Merkurius, som ligger hela astronomiska enheter ut från Solen när den ligger som närmast.
Men att ett planetsystem med ett så pass stort antal planeter i cirkulära hittats runt en solliknande stjärna ger stort hopp åt att hitta ännu intressantare planeter i framtiden.
Spännande va?? Jag och Gunnar Sporrong pratar om det här planetsystemet i senaste numret av Slottspod, vårt astronomiradioprogram, som du kan lyssna på här.
För att prenumerera på Slottspod som podcast, och höra alla avsnitten, klistrar du in länken www.emanuelblume.se/slottspod/slottspod.xml i iTunes eller nåt annat bra mp3-program.
tisdag 7 september 2010
Någonting att tro på
Det finns två sorters tråkiga jobb man kan ägna sig åt som student. Det gäller väl inte bara studenter, men det blir extra tydligt i det här fallet. Jag går nu sista året på min utbildning och har precis börjat med mitt exjobb på masternivå. Detta är vad jag ska jobba med:
Men låt mig börja med en annan ingång. Under åren har jag hunnit med en del liknande jobb. Man har gjort utredningar för företag och kommuner, tagit fram handlingsplaner, utformat utbildningstexter. De här jobben har en mening, men man kan inte alltid, har det tyvärr visat sig, vara säker på att de faktiskt används. Ett exempel är miljöutredningen och handlingsplanen jag och Sandra Johansson gjorde för Tjörns Kommun för två år sedan. Vi lade ner mycket tid och svett på den, och var mycket noga med att ta fram förslag som kommunen kunde använda för att få en mer hållbar verksamhet. Arbetet vi lade ner skulle dessutom ha gått på ett i alla fall femsiffrigt belopp om en konsultfirma gjort samma sak. Sedan, när vi var klara, fick kommunen en borgerlig majoritet och struntade i hela vår utredning.
Det är en sorts tråkigt jobb. När man gör något viktigt som inte används. En annan sorts tråkigt jobb är när man gör något oviktigt som används. T.ex. arbetar som telefonförsäljare, RUT-avdragen hemmastädare eller liknande. Detta brukar dock ge mer inkomst än det jag skrev om ovanför, så det gynnar i alla fall en själv.
MEN, nu tror jag att jag är på väg att få ett jobb som både är viktigt och som kommer att användas. Mitt exjobb går nämligen ut på att utforma en utbildningsplan för Naturbruksgymnasiet i Nuntorp. Fokus ska ligga på energiframställning från jord- och skogsbruk, och mitt mål är att elever som går ut ska vara intressanta för såväl energibranschen som jord- och skogsbruksbranschen, och vara fullproppade med hållbara kunskaper som går att direkt omsätta i praktiken.
Jag var uppe i Nuntorp, som ligger utanför Vänersborg, senast i förmiddags. Det verkar bli ett väldigt spännande och konstruktivt projekt! Återkommer om hur det utvecklar sig. Nu måste jag springa till spårvagnen!
Men låt mig börja med en annan ingång. Under åren har jag hunnit med en del liknande jobb. Man har gjort utredningar för företag och kommuner, tagit fram handlingsplaner, utformat utbildningstexter. De här jobben har en mening, men man kan inte alltid, har det tyvärr visat sig, vara säker på att de faktiskt används. Ett exempel är miljöutredningen och handlingsplanen jag och Sandra Johansson gjorde för Tjörns Kommun för två år sedan. Vi lade ner mycket tid och svett på den, och var mycket noga med att ta fram förslag som kommunen kunde använda för att få en mer hållbar verksamhet. Arbetet vi lade ner skulle dessutom ha gått på ett i alla fall femsiffrigt belopp om en konsultfirma gjort samma sak. Sedan, när vi var klara, fick kommunen en borgerlig majoritet och struntade i hela vår utredning.
Det är en sorts tråkigt jobb. När man gör något viktigt som inte används. En annan sorts tråkigt jobb är när man gör något oviktigt som används. T.ex. arbetar som telefonförsäljare, RUT-avdragen hemmastädare eller liknande. Detta brukar dock ge mer inkomst än det jag skrev om ovanför, så det gynnar i alla fall en själv.
MEN, nu tror jag att jag är på väg att få ett jobb som både är viktigt och som kommer att användas. Mitt exjobb går nämligen ut på att utforma en utbildningsplan för Naturbruksgymnasiet i Nuntorp. Fokus ska ligga på energiframställning från jord- och skogsbruk, och mitt mål är att elever som går ut ska vara intressanta för såväl energibranschen som jord- och skogsbruksbranschen, och vara fullproppade med hållbara kunskaper som går att direkt omsätta i praktiken.
Jag var uppe i Nuntorp, som ligger utanför Vänersborg, senast i förmiddags. Det verkar bli ett väldigt spännande och konstruktivt projekt! Återkommer om hur det utvecklar sig. Nu måste jag springa till spårvagnen!
måndag 6 september 2010
Dags att träda in under Dubbelgöken!
Äntligen dags för en rejäl spelning i Göteborg! Efter bortregnade festivaler i Värmland och diverse andra underliga spelningar har turen kommit till visklubben "Café Dubbelgöken". Stället heter House of Win-Win, och ligger på Tredje Långgatan 13B.
Huvudartist för kvällen är Christina Kjellsson, som figurerat mer än en gång på den här bloggen. Hon är värd att gå och se när som helst, om ni frågar mig. Dessutom spelar ju jag och Tobias Erehed. Jag kommer att hålla på i 45 minuter, och planerar att under dessa tre kvartar spela inte färre än 12 låtar, varav minst ett par är låtar aldrig eller i princip aldrig spelats på scen tidagare.
Tobias Erehed vet jag inte så mycket om, men det lilla jag hört av honom på Myspace verkar mycket lovande!
Så kom till Café Dubbelgöken klockan 18.00 lördagen den 11 september!
Huvudartist för kvällen är Christina Kjellsson, som figurerat mer än en gång på den här bloggen. Hon är värd att gå och se när som helst, om ni frågar mig. Dessutom spelar ju jag och Tobias Erehed. Jag kommer att hålla på i 45 minuter, och planerar att under dessa tre kvartar spela inte färre än 12 låtar, varav minst ett par är låtar aldrig eller i princip aldrig spelats på scen tidagare.
Tobias Erehed vet jag inte så mycket om, men det lilla jag hört av honom på Myspace verkar mycket lovande!
Så kom till Café Dubbelgöken klockan 18.00 lördagen den 11 september!
söndag 5 september 2010
Ivriga bävrar!
Jag är så stolt över min förening! På några få reptillfällen lyckades vi få ihop en revy, som förvisso repades första gången i sin helhet på premiären, men som under det andra och sista speltillfället totalt lyfte taket på teatern!
Vad jag förstod det som så slog vi publikrekord. Och inte nog med det; folk skrattade och tjöt så (enligt trovärdiga ögonvittnen) till och med publiken badade i svett. Det är vid såna tillfällen man är glad att vara producent.
På bilden ovan syns revyns huvudkaraktärer, nämligen politikerna i valdebatten som det hela kretsar kring. Vi har, från vänster, (och nu blir typsnittet konstigt, det är Blogger som krånglar...)
Lasse Röd, KPVGRSKP68ML(r), spelad av Stefan Carlsson
Jennie Åkasen, svenska Vivillhadetsomdetalltidharvaritpartiet, spelad av Agnes Leijon
Maud Medelväg, traktorpartiet, spelad av Ulrika Enander
Piff och Puff, skäggpartiet, spelade av Åsa Kwarnmark och Hampus Haara
Gudmund Skydottir, patriarkaliskt initiativ (π), spelad av Joel Larsson, samt
Cedric Seinfeldt, muminpartiet, spelad av Robin Hamnström.
Dessa politiker har alltså suttit i en debattsoffa och diskuterat alla upptänkliga valfrågor. Med jämna mellanrum har debatten avbrutits av gäster i studion, reportageinslag "på stan" och liknande. Här kommer några exempel.
Bubble Bobble-drakarna/draken (Sofie Lindqvist och Sara Salkvist) försöker fånga politikerna med sina Bubblebobblebubblor.
Det här är bara ett litet fåtal av de grejer revyn handlade om. Bland övriga inslag fanns den överpedagogiska SFI-läraren (Isabel Evers), den sjönsjungande spexkvartetten (Karin, Linnea, Hampus och Horn-Per) och de två studenterna som tröttnat på sina SGS-möbler och far till IKEA (jag och Karin).
Nu till lite tankar bakom det hela. Först och främst är jag så glad att det gick så enormt bra. Det kändes nästan som en spexproduktion med avseende på publikuppslutning och -reaktioner. Och själva temat kändes väldigt rätt. Inte så originellt kanske, men väldigt rätt. Med en debatt som ramberättelse kan man liksom väva in nästan vilka sketcher och sånger som helst och ändå få det att hänga ihop på nåt sätt.
Sen är det ju det här med att skämta om politik. Det är svårt att göra en sån här föreställning som inte "tar ställning" åt nåt håll. Och det gjorde förmodligen vår också. Men tanken var att driva med samtliga inblandade. Och då kommer vi in på nånting kanske ännu viktigare, tanken är att vi ska driva med politikerna, inte göra narr av dem. Jag var lite orolig i början att det hela skulle urarta till en förlöjligande föreställning med inslag av rent politikerförakt, men jag tycker att vi i slutändan lyckades låta bli det.
Och det är av flera skäl jag ville undvika sånt. Dels för att jag tycker att det verkar negativt på demokratiska processer och bla bla bla, och dels för att jag faktiskt inte tycker att det är särskilt roligt. Det känns som att man kan göra det mycket roligare om politikerna faktiskt är ganska sympatiska som karaktärer, men säger helt stolliga saker och har helknäppa idéer och verklighetsuppfattning.
Jennie Åkasen, till exempel. Vivillhadetsomdetalltidharvaritpartisten. Som ju är en väldigt odiskret parodi på Jimmie Åkesson från SD. Jag tycker man känner viss sympati även för henne. Inte för det hon säger, vilket i revyn blir komiskt eftersom det är så uppenbart hur ogenomtänkt och självmotsägande det är, men själva karaktären under. Att bara kasta skit på politiker, till och med sverigedemokrater, är faktiskt inte särskilt kul. Och inte särskilt effektivt heller.
Ensemblen, orkestern och övriga inblandade tackar för sig.
Vad jag förstod det som så slog vi publikrekord. Och inte nog med det; folk skrattade och tjöt så (enligt trovärdiga ögonvittnen) till och med publiken badade i svett. Det är vid såna tillfällen man är glad att vara producent.
På bilden ovan syns revyns huvudkaraktärer, nämligen politikerna i valdebatten som det hela kretsar kring. Vi har, från vänster, (och nu blir typsnittet konstigt, det är Blogger som krånglar...)
Lasse Röd, KPVGRSKP68ML(r), spelad av Stefan Carlsson
Jennie Åkasen, svenska Vivillhadetsomdetalltidharvaritpartiet, spelad av Agnes Leijon
Maud Medelväg, traktorpartiet, spelad av Ulrika Enander
Piff och Puff, skäggpartiet, spelade av Åsa Kwarnmark och Hampus Haara
Gudmund Skydottir, patriarkaliskt initiativ (π), spelad av Joel Larsson, samt
Cedric Seinfeldt, muminpartiet, spelad av Robin Hamnström.
Dessa politiker har alltså suttit i en debattsoffa och diskuterat alla upptänkliga valfrågor. Med jämna mellanrum har debatten avbrutits av gäster i studion, reportageinslag "på stan" och liknande. Här kommer några exempel.
Hamlet (spelad av mig) framför sin lidelsefulla monolog om Förbifart Stockholm, en pastisch på den berömda Att Vara Eller Inte Vara.
Reportern på stan (Karin Obermüller) håller på att intervjua Mögbert Benke (Linnea Larsson Lundh) om dennes nystartade parti (vars namn jag inte har plats att skriva här...).
Lasse Röd (Stefan Carlsson) och hans fru (Karin Obermüller) håller på att separera, och därmed dela upp filen i kylskåpet mellan sig (=fildelning), då en av dem slänger undan ett paket yoghurt, men råkar träffa den lättretade Skogsturken (Jean-Pierre Salkvist)...
Det här är bara ett litet fåtal av de grejer revyn handlade om. Bland övriga inslag fanns den överpedagogiska SFI-läraren (Isabel Evers), den sjönsjungande spexkvartetten (Karin, Linnea, Hampus och Horn-Per) och de två studenterna som tröttnat på sina SGS-möbler och far till IKEA (jag och Karin).
Nu till lite tankar bakom det hela. Först och främst är jag så glad att det gick så enormt bra. Det kändes nästan som en spexproduktion med avseende på publikuppslutning och -reaktioner. Och själva temat kändes väldigt rätt. Inte så originellt kanske, men väldigt rätt. Med en debatt som ramberättelse kan man liksom väva in nästan vilka sketcher och sånger som helst och ändå få det att hänga ihop på nåt sätt.
Sen är det ju det här med att skämta om politik. Det är svårt att göra en sån här föreställning som inte "tar ställning" åt nåt håll. Och det gjorde förmodligen vår också. Men tanken var att driva med samtliga inblandade. Och då kommer vi in på nånting kanske ännu viktigare, tanken är att vi ska driva med politikerna, inte göra narr av dem. Jag var lite orolig i början att det hela skulle urarta till en förlöjligande föreställning med inslag av rent politikerförakt, men jag tycker att vi i slutändan lyckades låta bli det.
Och det är av flera skäl jag ville undvika sånt. Dels för att jag tycker att det verkar negativt på demokratiska processer och bla bla bla, och dels för att jag faktiskt inte tycker att det är särskilt roligt. Det känns som att man kan göra det mycket roligare om politikerna faktiskt är ganska sympatiska som karaktärer, men säger helt stolliga saker och har helknäppa idéer och verklighetsuppfattning.
Jennie Åkasen, till exempel. Vivillhadetsomdetalltidharvaritpartisten. Som ju är en väldigt odiskret parodi på Jimmie Åkesson från SD. Jag tycker man känner viss sympati även för henne. Inte för det hon säger, vilket i revyn blir komiskt eftersom det är så uppenbart hur ogenomtänkt och självmotsägande det är, men själva karaktären under. Att bara kasta skit på politiker, till och med sverigedemokrater, är faktiskt inte särskilt kul. Och inte särskilt effektivt heller.
Ensemblen, orkestern och övriga inblandade tackar för sig.
lördag 4 september 2010
Läskigast hittills
Ja, det här inlägget var ju OCKSÅ utlovat att handla om vår fantastiska revy, som totalt lyfte taket på Studenternas Hus igår kväll, men eftersom jag råkade få syn på en enormt läskig sak (samt att jag glömde kameran på Studenternas Hus...) får det skjutas upp återigen till nästa inlägg.
Nu till vad det gäller. Om utskicket från enfrågepartiet Vägvalet var dummast hittills, så är Sverigedemokraternas valfilm förmodligen läskigast hittills. I korthet går den ut på att en (vit) pensionär skyndar med sin rollator genom ett dunkelt rum, och blir omsprungen av ett stort antal kvinnor i burka, vilket förmodligen ska symbolisera hur stackars hjälplösa svenskar (hörde på Ekot häromdan att svenska pensionärer statistiskt sett är bland de mest välbeställda grupperna) sugs ut av rovgiriga invandrare.
Bilden ovan är från ett danskt nyhetsprogram, där det dessutom framgick att filmen producerats i Danmark. Förklaringen till detta var tydligen att man inte hittat något svenskt produktionsbolag som ville ställa upp på att producera den, något som förvisso känns rätt bra.
Vad gäller filmen i sig så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Den är så uppenbart överdriven att jag har svårt att se nån större del av svenskarna ta den på allvar. Sverigedemokraterna har kommit så långt som de kommit eftersom de lyckats sprida en bild av sig själva som det rumsrena, trevliga myspartiet, snarare än den hailande skinnskallekultur de är sprungna ur. Men jag undrar om de inte sätter krokben för sig själva med den här filmen. De visar för mycket av sin underliggande rasism, och jag tror, åtminstone hoppas, att det kommer att stjälpa dem mer än vad det hjälper.
TV4 har dock valt att censurera filmen, men ändå sända den. Jag är inte säker på att jag håller med. Hundratusentals människor kommer (undertäcknad inräknad) kommer troligen att söka runt på YouTube tills de hittar den ocensurerade versionen, vilket ger en förbjudet-och-spännande-faktor till det hela.
Avslutningsvis fick jag ett tips om en annan YouTubefilm från min vän Emma, där ingen mindre än självaste Hitler reagerar mot filmen!
Nu till vad det gäller. Om utskicket från enfrågepartiet Vägvalet var dummast hittills, så är Sverigedemokraternas valfilm förmodligen läskigast hittills. I korthet går den ut på att en (vit) pensionär skyndar med sin rollator genom ett dunkelt rum, och blir omsprungen av ett stort antal kvinnor i burka, vilket förmodligen ska symbolisera hur stackars hjälplösa svenskar (hörde på Ekot häromdan att svenska pensionärer statistiskt sett är bland de mest välbeställda grupperna) sugs ut av rovgiriga invandrare.
Bilden ovan är från ett danskt nyhetsprogram, där det dessutom framgick att filmen producerats i Danmark. Förklaringen till detta var tydligen att man inte hittat något svenskt produktionsbolag som ville ställa upp på att producera den, något som förvisso känns rätt bra.
Vad gäller filmen i sig så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Den är så uppenbart överdriven att jag har svårt att se nån större del av svenskarna ta den på allvar. Sverigedemokraterna har kommit så långt som de kommit eftersom de lyckats sprida en bild av sig själva som det rumsrena, trevliga myspartiet, snarare än den hailande skinnskallekultur de är sprungna ur. Men jag undrar om de inte sätter krokben för sig själva med den här filmen. De visar för mycket av sin underliggande rasism, och jag tror, åtminstone hoppas, att det kommer att stjälpa dem mer än vad det hjälper.
TV4 har dock valt att censurera filmen, men ändå sända den. Jag är inte säker på att jag håller med. Hundratusentals människor kommer (undertäcknad inräknad) kommer troligen att söka runt på YouTube tills de hittar den ocensurerade versionen, vilket ger en förbjudet-och-spännande-faktor till det hela.
Avslutningsvis fick jag ett tips om en annan YouTubefilm från min vän Emma, där ingen mindre än självaste Hitler reagerar mot filmen!
fredag 3 september 2010
Dummast hittills
Jag hade tänkt att nästa blogginlägg skulle handla om vår fantastiska revy, som hade premiär igår, men så damp det ner ett kuvert i brevlådan som jag bara måste få säga något om. Bland valbroschyrerna från SD, KD och Sjukvårdspartiet såg jag något som stack ut.
Det var valmaterial om det nystartade partiet Vägvalet, som har som enda valfråga att motarbeta trängselavgifter i Göteborg. Jag tycker illa om att snacka skit om andra partier men, kom igen... Varför skulle man offra sin demokratiska rättighet att rösta, på att ge sitt stöd åt en grupp som enbart bekämpar en demokratiskt, ekologiskt och ekonomiskt berättigad samhällsreform, som dessutom är vetenskapligt mycket välstuderad och bevisligen fungerar synnerligen effektivt?
Så snälla Vägvalet, ta ert förnuft till fånga. Man blir bara trött. Vill ni kämpa för rätten att stå i långa bilköer i timmar medan luftföroreningsnivåerna skjuter i höjden och orskar cancer, astma och andra andningssjukdomar kan jag inte hindra er. Men att folk skulle låta sin röst gå åt till ett sånt syfte, är helt enkelt... dummast hittills.
Det var valmaterial om det nystartade partiet Vägvalet, som har som enda valfråga att motarbeta trängselavgifter i Göteborg. Jag tycker illa om att snacka skit om andra partier men, kom igen... Varför skulle man offra sin demokratiska rättighet att rösta, på att ge sitt stöd åt en grupp som enbart bekämpar en demokratiskt, ekologiskt och ekonomiskt berättigad samhällsreform, som dessutom är vetenskapligt mycket välstuderad och bevisligen fungerar synnerligen effektivt?
Så snälla Vägvalet, ta ert förnuft till fånga. Man blir bara trött. Vill ni kämpa för rätten att stå i långa bilköer i timmar medan luftföroreningsnivåerna skjuter i höjden och orskar cancer, astma och andra andningssjukdomar kan jag inte hindra er. Men att folk skulle låta sin röst gå åt till ett sånt syfte, är helt enkelt... dummast hittills.
torsdag 2 september 2010
Världens roligaste helvete
Ofta är det de roligaste sakerna som är absolut jobbigast. Kanske att man just därför att man tycker att det är så kul, lägger ner hela sin själ och lite till i det. I det här fallet gäller den spexrevy jag är producent för, och som har premiär ikväll. Valet och Kvalet.
Min plan från början var att egentligen inte vara med på scenen överhuvudtaget, eftersom jag ville koncentrera mig på att göra ett bra jobb som producent. Kanske hoppa in och sjunga nån enstaka låt, för skojs skull. Men ju närmare september vi började komma, började desto fler inblandade personer inse att de inte skulle hinna/kunna/orka vara med, och en efter en droppade av. Det blev till att flytta om de skådespelare vi hade för att försöka lösa det hela.
Själv fick jag hoppa in i ytterligare ett par roller på scenen, samt bli huvudregissör, istället för att bara regissera ramberättelsen i revyn. En dag före genrepet blev vi också av med halva orkestern, så jag fick hoppa in även där som gitarrist, ungefär samtidigt som ytterligare en sketch drogs in och vi fick hitta en nödlösning som gjorde att jag fick hoppa in i ytterligare en roll. Det slutade med att jag har fem roller på scenen, sitter i orkestern, regisserar samt har ansvaret som producent.
Och det är bannemej inte lätt. Hur grymt fantastiskt kul det än är (för det är det! Annars hade man aldrig hållit på med en sån här sak!) så är det ett helvete att sitta på dessa fyra stolar samtidigt. Det är svårt att regissera när man står bakom scenen och byter om, och svårt att sköta producentsysslorna när man sitter i orkestern. Och som både producent och regissör måste man göra både det roligaste och det där som jag tycker är skitsvårt. För det är lätt och kul att säga till folk att "Jävlar, vad bra du gör det där! Det är svinkul!" när de får mig och publiken att gapskratta, men det är bland det värsta jag vet att behöva säga till folk när saker funkar mindre bra. Men någon måste ju ha den rollen också i en produktion.
Ändå finns det där. Känslan av ett det vi gör är så sjukt jävla bra. I ett spex är de inblandade inte skådespelare, inte musiker och inte proffs på något sätt. De är psykologstudenter, fysikstudenter, chalmerister och biologer. Som alla älskar scenen trots att de har fullt upp med sina egna grejer hela dagarna.
Att se dessa människor svettas och slita klockan nio på kvällen innan premiär är bland det vackraste som finns. Vi kommer att göra en helt grym föreställning ikväll, och jag kommer att vara så sjukt död när jag kommer hem och lägger mig.
Kom och se oss! Vi spelar ikväll (torsdag) 19.00 och imorgon fredag 19.00. Entréavgiften är 40 kr. Kom kom kom!
(Bilden är från en tidigare föreställning)
Min plan från början var att egentligen inte vara med på scenen överhuvudtaget, eftersom jag ville koncentrera mig på att göra ett bra jobb som producent. Kanske hoppa in och sjunga nån enstaka låt, för skojs skull. Men ju närmare september vi började komma, började desto fler inblandade personer inse att de inte skulle hinna/kunna/orka vara med, och en efter en droppade av. Det blev till att flytta om de skådespelare vi hade för att försöka lösa det hela.
Själv fick jag hoppa in i ytterligare ett par roller på scenen, samt bli huvudregissör, istället för att bara regissera ramberättelsen i revyn. En dag före genrepet blev vi också av med halva orkestern, så jag fick hoppa in även där som gitarrist, ungefär samtidigt som ytterligare en sketch drogs in och vi fick hitta en nödlösning som gjorde att jag fick hoppa in i ytterligare en roll. Det slutade med att jag har fem roller på scenen, sitter i orkestern, regisserar samt har ansvaret som producent.
Och det är bannemej inte lätt. Hur grymt fantastiskt kul det än är (för det är det! Annars hade man aldrig hållit på med en sån här sak!) så är det ett helvete att sitta på dessa fyra stolar samtidigt. Det är svårt att regissera när man står bakom scenen och byter om, och svårt att sköta producentsysslorna när man sitter i orkestern. Och som både producent och regissör måste man göra både det roligaste och det där som jag tycker är skitsvårt. För det är lätt och kul att säga till folk att "Jävlar, vad bra du gör det där! Det är svinkul!" när de får mig och publiken att gapskratta, men det är bland det värsta jag vet att behöva säga till folk när saker funkar mindre bra. Men någon måste ju ha den rollen också i en produktion.
Ändå finns det där. Känslan av ett det vi gör är så sjukt jävla bra. I ett spex är de inblandade inte skådespelare, inte musiker och inte proffs på något sätt. De är psykologstudenter, fysikstudenter, chalmerister och biologer. Som alla älskar scenen trots att de har fullt upp med sina egna grejer hela dagarna.
Att se dessa människor svettas och slita klockan nio på kvällen innan premiär är bland det vackraste som finns. Vi kommer att göra en helt grym föreställning ikväll, och jag kommer att vara så sjukt död när jag kommer hem och lägger mig.
Kom och se oss! Vi spelar ikväll (torsdag) 19.00 och imorgon fredag 19.00. Entréavgiften är 40 kr. Kom kom kom!
(Bilden är från en tidigare föreställning)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





































