Baksmälla

Det är måndag morgon. S öppnar långsamt sina rödsprängda ögon. Vad hände egentligen igår natt? Huvudet dunkar. Endast fragment av gårdagen finns kvar i minnet. Ropande människor. Olikfärgade lappar. Någon som gråter. Någon annan som skvätter champagne. Siffror. 30,8. 30,0. 7,2. 5,6.

S vänder sig om i sängen. Bredvid henne ligger en främmande man. Han har svarta glasögon och kostym. Hon minns hans skånska dialekt från kvällen innan.

Med ens klarnar allt. Vilken jävla baksmälla. Hon sätter sig upp i sängen. Luften är tjock och svår att andas. Plötsligt ropar D från rummet bredvid.

"Sverige? Är du vaken?"

S gnuggar sig i ögonen.

"Jag är vaken, Danmark." kraxar hon.

D ställer sig i dörröppningen.

"Välkommen i klubben!" säger D.

Ungefär sådär kändes det att vakna igår morse. Det faktum att mitt eget parti gjort sitt historiskt bästa val någonsin kändes helt överskuggat av att vi nu har ett främlingsfientligt parti i riksdagen.

Det här diskuteras över hela landet just nu, så jag behöver inte ta upp det mer på den här bloggen. Faktum är att det kanske varit lite väl mycket val och politik på sistone.

Hur som helst. Det som är gjort är gjort och det är dags att jobba efter nya förutsättningar.

En sak är säker. Vi kommer inte att hålla tyst om vad vi tycker om rasism. Vi kommer inte medverka till främlingsfientliga beslut. Sverige är och har alltid varit ett mångkulturellt land.