Världens roligaste helvete

Ofta är det de roligaste sakerna som är absolut jobbigast. Kanske att man just därför att man tycker att det är så kul, lägger ner hela sin själ och lite till i det. I det här fallet gäller den spexrevy jag är producent för, och som har premiär ikväll. Valet och Kvalet.

Min plan från början var att egentligen inte vara med på scenen överhuvudtaget, eftersom jag ville koncentrera mig på att göra ett bra jobb som producent. Kanske hoppa in och sjunga nån enstaka låt, för skojs skull. Men ju närmare september vi började komma, började desto fler inblandade personer inse att de inte skulle hinna/kunna/orka vara med, och en efter en droppade av. Det blev till att flytta om de skådespelare vi hade för att försöka lösa det hela.

Själv fick jag hoppa in i ytterligare ett par roller på scenen, samt bli huvudregissör, istället för att bara regissera ramberättelsen i revyn. En dag före genrepet blev vi också av med halva orkestern, så jag fick hoppa in även där som gitarrist, ungefär samtidigt som ytterligare en sketch drogs in och vi fick hitta en nödlösning som gjorde att jag fick hoppa in i ytterligare en roll. Det slutade med att jag har fem roller på scenen, sitter i orkestern, regisserar samt har ansvaret som producent.

Och det är bannemej inte lätt. Hur grymt fantastiskt kul det än är (för det är det! Annars hade man aldrig hållit på med en sån här sak!) så är det ett helvete att sitta på dessa fyra stolar samtidigt. Det är svårt att regissera när man står bakom scenen och byter om, och svårt att sköta producentsysslorna när man sitter i orkestern. Och som både producent och regissör måste man göra både det roligaste och det där som jag tycker är skitsvårt. För det är lätt och kul att säga till folk att "Jävlar, vad bra du gör det där! Det är svinkul!" när de får mig och publiken att gapskratta, men det är bland det värsta jag vet att behöva säga till folk när saker funkar mindre bra. Men någon måste ju ha den rollen också i en produktion.

Ändå finns det där. Känslan av ett det vi gör är så sjukt jävla bra. I ett spex är de inblandade inte skådespelare, inte musiker och inte proffs på något sätt. De är psykologstudenter, fysikstudenter, chalmerister och biologer. Som alla älskar scenen trots att de har fullt upp med sina egna grejer hela dagarna.

Att se dessa människor svettas och slita klockan nio på kvällen innan premiär är bland det vackraste som finns. Vi kommer att göra en helt grym föreställning ikväll, och jag kommer att vara så sjukt död när jag kommer hem och lägger mig.

Kom och se oss! Vi spelar ikväll (torsdag) 19.00 och imorgon fredag 19.00. Entréavgiften är 40 kr. Kom kom kom!


(Bilden är från en tidigare föreställning)