Att sitta fast

Det har varit konstant på nyheterna de senaste veckorna, upprörda människor vars tåg blivit försenade, vars flyg blivit inställda och som inte kommit fram dit de ska fira jul i tid. Bilar ligger i dikena, folk kommer inte ur sina garage, man halkar och slår sig på trottoarerna. Jag förstår att människor är upprörda. Men samtidigt känner jag också att - men hallå, det är vinter.

Faktum är att vi bor i ett land med subarktiskt klimat. Tittar man på en jordglob ser man hur nära nordpolen vi faktiskt befinner oss. Men vi har blivit så vana vid att man ska kunna ta sig vart som helst, när som helst och hur snabbt som helst. Vi har gjort oss till kungar över naturen, och anser inte att något i den ska kunna hindra oss i det vi gör. Men bara för att vi har bestämt att det är vi som bestämmer, bryr sig inte nödvändigtvis naturen om det.

Jag hörde en intervju med en kvinna i Stockholm vars flyg blivit inställt. Hon var rasande, och sa att "SAS inte tog sitt ansvar!". Men... var det inte precis det de gjorde? Om vädret är sådant att det inte går att flyga ett plan säkert, är då inte  precis att ta sitt ansvar att inte flyga? Och vad gäller SJ är det klart att man blir ledsen när man inte kommer fram dit man tänkt fira jul, men man hör aldrig om de som faktiskt kommer fram. Jag har åkt mycket tåg i vintertid, och blivit max en timme sen. Men ingen intervjuar någon som kommer i tid.

Sammanfattningsvis tror jag att vi måste acceptera att vi inte bestämmer över naturen. SJ gör så gott de kan, men kan naturligtvis bli bättre, som alla andra. Vi står inför svängningar inte bara i vädret utan också klimatet, och jag tror det är viktigt att vi lär oss att de enda vi bestämmer över är oss själva, på samma sätt som naturen bestämmer över sig själv. Vi är ju trots allt en del av den.

EMANUEL DISSAR - del 13: Troll

Nu är jag på sånt där riktigt dissningshumör igen! Det har alltså blivit dags för trettonde delen i Emanuel Dissar, och den här gången handlar det om troll! Då menar jag alltså inte storvuxna och lite korkade individer som utrustade med påkar och klädda i trasiga höftskynken skrämmer livet ur skogshuggare och äter upp getter. Jag menar ganska normalväxta och lite korkade individer som sitter vid sin dator och gör personliga påhopp på folk de inte känner på olika internetforum.

Är då inte jag själv ett troll? Jag dissar ju allt möjligt här. Men nej, jag vill nog påstå att jag inte är ett troll, delvis för att jag tror mig vara ganska uppenbar med den ironi som förekommer i de mer banala dissarna, och dels för att jag aldrig hoppar på enskilda personer, utan företeelser som rullväskor och hög musik. Nåväl, åter till trollen.

De verkar frodas på forum som YouTube, Flashback (!) och diverse bloggar. Nu senast sprang jag på ett i en Facebookgrupp. Facebook brukar annars vara hyfsat fritt från dem, eftersom man skriver under sitt riktiga namn.

Ett troll ägnar sig främst åt att skriva elaka kommentarare av typen "hahahahahahaha emanuel... fan du har ju hamnat bakom flötet o fått syrebrist vid födseln. shit asså." (autentiskt exempel) som svar på seriösa inlägg. Ofta kan stora seriösa initiativ, t.ex. i form av Facebookgrupper, helt tas över av folk som skriver den här typen av inlägg, vilket får till följd att man slutar besöka gruppen eftersom det inte går att diskutera. En effekt blir också att man låter bli att säga sin åsikt eftersom risken är stor att man blir förolämpad av ett troll.

Hur ska man då hantera dem? Jag vet faktiskt inte... Skulle tro att ignorera dem är ett sätt, men får de en att hålla tyst är det ju ett sätt att bekräfta dem... Tips mottages tacksamt.

20 frågor

Här är en sån där 20 frågor, som man gjorde på Lunarstorm och Skunk och sånt för 1000 år sedan. Jag kunde inte låta bli att sno frågorna från Alex, det är lagom tid på dygnet för att syssla med sånt här.

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"kör försiktigt är du snäll"


2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Ett urklipp från GP, PS-rutan.

3. Vad var det senaste du såg på TV?
"Contact" med Jodie Foster. Helt fantastisk film.


4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
Den är nog halv två. Borde lägga mig nu. (Den visade sig vara 1:35)


5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Det brinner i spisen. 


6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Tog en långpromenad i snön. Det var 19 minus...


7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Alex blogg. Det var där jag hittade frågorna.


8. Vad har du på dig?
En alldeles för stor morgonrock. Fast det får nog räknas som nattrock nu.


9. Drömde du något i natt? I så fall - vad?
Ja... Att det var soligt och jag skulle cykla till Stenungsund, för skolan (jag har inte gått i skola i Stenungsund på 8 år) började vid tio.

10. När skrattade du senast?
När jag läste en Rocky-strip med nån som pratade danska.


11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Jag är hemma hos mina föräldrar och i det här rummet finns en miljard saker på väggarna. Väggarna syns knappt. 


12. Har du sett något konstigt på sistone?
Mamma spelade ett survival-horror-dataspel! Men hon ägnade mest tiden att resa upp omkullfallna stolar, flytta undan lådor, och snygga till rent allmänt i ett preussiskt slott på 1850-talet.

13. Favoritfärg?
Grönt!


14. Vilken var den senaste film du såg?
Ja, det var Contact, som sagt. Har sett den tre gånger nu. En av mina favoritfilmer.


15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Vattenfall. 


16. Tycker du om att dansa?
Ja, men jag brukar sällan våga.


17. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Jack och Ellen!


20. Skulle du kunna tänka dig att bo utomlands?
Jadå.

Kalle Anka och hans manliga vänner

Idag är det julafton, och jag vill önska alla som mot förmodan läser den här bloggen den 24 december en jättefin jul!

För två år sedan fick jag för mig att göra en feministisk analys av Kalle Anka och hans vänner på julafton. Inte för att jag riktigt vet om jag är kapabel att göra en vetenskapligt korrekt feministisk analys, men jag gjorde i alla fall ett försök (och i vår kommer jag ju läsa genusteori så då blir jag förhoppningsvis bättre på det!). Texten som följer är en repris, skulle man kunna säga, från 2008. Min frågeställning var vilken bild av manligt respektive kvinnligt som ges barnen som tittar. Alltså, för för varje film ställde jag frågorna

1. Finns det kvinnliga karaktärer?

2. Om det finns kvinnliga karaktärer, vad har de för typ av roll? Vad har männen för roller?

Tomteverkstan - innehåller enbart män. Dock några kvinnliga dockor. De får sitt hår permanentat.

Kalle Anka i djungeln - de figurer som går att avgöra kön på är enbart män.

Askungen - kvinnlig huvudperson. Hennes stora mål är att få en vacker klänning. Dock en del aktiva kvinnliga möss.

Musse på camping - enbart män. Dock en kossa i en scen.

Lady och Lufsen - en kvinnlig och en manlig huvudperson. Lady är dock mest söt och rodnar (och heter dessutom sitt kön!). I övrigt bara män.

Djungelboken - enbart män.

Snövit - kvinnlig huvudperson. Hon hon blir underhållen och uppvaktad av övriga roller, som samtliga är män.

Tjuren Ferdinand - enbart män, med undantag för Ferdinands kossamamma. Och en kvinna som kastar en blombukett i en scen. Ferdinand har dock traditionellt kvinnliga egenskaper, som uppmuntras i slutet.

Robin Hood - enbart män i samtliga talade roller. Alla soldater och andra kollektiva roller är män. En kvinnlig kanin sitter på en kärra i slutet. Plus Marion då, som rodnar och passivt får en ring satt på sitt finger.

Plutos julgran - enbart män. Piff och Puff kan möjligen tolkas som kvinnor, om man inte visste sen andra serier att de är killar. Dessutom sjunger Mimmi i slutscenen, medan Kalle och Långben spelar instrument.

Sammanfattningsvis är väl ungefär 90-95% av rollerna killar, beroende på hur man räknar, och samtliga tjejer har passiva roller som Lady eller Askungen, som bara förläget blir uppvaktade av killarna (alternativt är dom kossor).

Hur fasen kan vi påstå att vi uppfostrar våra barn med en jämställd syn på tjejer och killar? Flera generationer har vuxit upp med Kalle Anka på julafton, och från noll års ålder fått lära sig via roliga tecknade filmer att det är killar som är standardkönet (varför skulle annars 95% av rollerna vara killar?) och att tjejers roll är att passivt uppvaktas av killarna.

Fattar ni hur djupt det här sitter i vårt samhälle?? Det är läskigt, jag förskräcks gång på gång. Ursäkta att jag blir så uppeldad, men det är sånt här som verkligen gör mig sån. Det är inte så att jag fördömer Kalle Anka på julafton (tvärtom älskar jag Disneyfilmer och de som visas på julafton är riktig konst!), men det ger en väldigt tydlig bild av hur mansnormativt vårt samhälle är, till nackdel för både kvinnor och män.

Vad vill jag då med det här inlägget? Jag vill visa på hur vi, allra oftast omedvetet, tillmäter kvinnor och män olika egenskaper som vi förväntas följa. Detta är till nackdel för både kvinnor och män, eftersom båda påtvingas egenskaper som bara vissa individer har. Vi ger dessa roller till våra barn innan de ens vet att det finns kvinnor och män.

Avslutningsvis vill jag säga att filmerna är gjorda mellan 50-talet (tror jag) och 80-90-talet. Man skulle kunna säga att filmerna reflekterar en förlegad syn som inte stämmer längre, och förhoppningsvis är det så. Men många, inklusive jag, älskar Kalle Anka, och när något vi älskar visar på att killar är standardkönet och tjejer ska vara passiva och vackra, då är det faktiskt lite läskigt.

Topp 10 gulligaste ord i norskan!

Jag bodde ju, om än en mycket kort period, i Norge för två år sedan. Och ibland slogs man av hur många söta ord det finns i det språket. Åtminstone i våra öron. Det var många exempel på när folk skrattade åt svenska ord som jag sa för att de tyckte det lät sött och roligt (t.ex. att vi har en tendens att översätta seriefigurer med "Kalle", t.ex. Kalle och Hobbe och Kalle Anka).

Det finns gott om exempel på fejkade norska ord, som Tallefjant (ekorre) och gulebøj (banan). Man skämtar om såna ord ofta även i Norge, där man menar att det är nynorsk (dvs inte bokmål, som är den "etablerat korrekta" norskan).

Men här kommer i min tio-i-topp-lista över riktiga, gulliga norska ord!

På tionde plats... höneblund!
...som betyder tupplur. Egentligen helt samma sak, men roligare!

På nionde plats... rusbrus!
...som betyder alkoläsk. Låter betydligt fiffigare än den svenska motsvarigheten.

På åttonde plats... bøttekott!
...som betyder typ städskrubb. Ett ganska gammalt ord egentligen, men kul. Bøtte betyder spann.

På sjunde plats... lysekryss!
...som betyder gatukorsning.

På sjätte plats... Olympiske lekerne!
...som är norska för Olympiska spelen. De tar det tydligen inte så allvarligt som vi.

På femte plats... lyspære!
...som betyder glödlampa. Lyspäron, liksom! Som bonus betyder sparepære lågenergilampa.

Lyspærer!

På fjärde plats... markmus!
...som betyder åkersork. Fast ingen av tjugoåringarna jag jobbade med i Norge visste vad en markmus/åkersork var.

På tredje plats... krymmel!
...som betyder strössel. Redan det svenska ordet är ganska roligt, fast det norska är gulligare.

På andra plats... kringkasting!
...som betyder sändning, som i TV-sändning eller radiosänding. Bonus: Fjernsyn betyder TV.

Och till slut, förstaplatsen går till... vifte!
...som betyder fläkt! <3


En liten subgenre till temat Gulliga ord på norska är vad man i Norge översätter olika seriefigurer till. Här kommer några eksempel, förlåt, exempel:

Tommy og Tigern - Kalle och Hobbe
Petter Smart - Uppfinnar-Jocke
Ole, Dole og Doffen - Knatte, Fnatte och Tjatte
Spøkelsekladden - Spökplumpen
Ole Brumm - Nalle Puh
Gubben og Katten - Pettson och Findus

Nu vill jag absolut inte kasta någon skugga över norska seriefigurer. Nemi är norsk och hon rockar!

Att vara eller inte vara - duktig.

Igår skrev jag ju om det här med att vara duktig. Vad det egentligen betyder. Har fått en del reaktioner åt flera olika håll, vilket tyder på att fler än jag hyser starka känslor för det här med duktighet! Så här kommer nån slags uppföljare.

Först och främst skiljer det ju väldigt mycket från person till person vad man lägger i ordet. För vissa kan duktig betyda precis samma sak som skicklig. För mig är duktigt något annat, något ganska svårdefinierat. Jag ska inte upprepa det jag skrev igår men i korthet ser jag att vara duktig som något ganska osjälvständigt. En bedömning som någon annan gör utifrån en redan fastlagd mall. Att säga "Åh, vad du är duktig!" till någon kan jag känna är snarare nedvärderande än uppvärderande.

Men så var det nån smart person som påpekade att hon själv ofta kände sig duktig. Det hade jag faktiskt inte tänkt på. Att man själv känner sig duktig måste ju vara en ganska ärlig känsla, eller? Jag antar att jag också kan känna mig duktig ibland. Det blir liksom en annan grej när man tänker det om sig själv än om någon annan.

Jag hittade ingen bra bild på duktighet, så jag tog en på två igelkottar 

istället.

Ett sammanhang där man ofta får höra att man är duktig är vad gäller hälsa och träning. Jag har t.ex. i princip slutat äta godis (om det inte är fest eller nåt speciellt sammanhang, vilket det kanske är ganska ofta...) och får ofta kommentaren om jag tackar nej till nån som håller upp en godispåse: "Åh, så du äter inte godis? Vad duktig du är!". Men liksom, för mig är det inte duktigt. Det är ju rent vinstintresse från min sida. Jag vill ha bra tänder och inte bli tjock. Det är i princip egoism. Kan man vara duktig och egoistisk samtidigt?

Men som sagt, människor lägger uppenbarligen inte samma mening i ordet duktig. Många säger "Åh, vad duktig du är!" och menar enbart positivt med det. Jag vill inte på något sätt skälla ut eller klanka ner på dem.

Jag skulle tro att det som gör att jag har svårt för ordet, är att vissa använder det (oftast omedvetet) som en försvarsmekanism. Om vi nu tar hälsa och träning som exempel. Man kanske känner att man själv egentligen vill träna mer och äta mindre godis, och tycker att den som då gör det är "duktig". Man uppfattar att det finns en norm att för att vara lyckad ska man träna och inte äta onyttigt, och följer man den normen är man duktig. Alltså berömmer man den som tränar och äter nyttigt för att följa normen snarare än att göra det hen gör eller inte gör, och placerar därmed sig själv i ett ljus av att inte följa en norm, vilket känns mycket bättre än att "leva osunt".

Eh, jag kanske bara svamlar. Egentligen blir jag nog glad om nån kallar mig duktig, men jag skulle ha väldigt svårt att kalla någon annan det. Beroende på situationen förstås.

Jag är inte duktig!

Det är väldigt sällan jag säger till folk att de är duktiga. För mig betyder att vara "duktig" att man, med en viss egen uppoffring, uppfyllt någon annans krav. Något som man skulle kunna säga till små barn, t.ex. som lärt sig att göra någonting trots att de själva inte har en intuitiv förmåga att förstå varför det är bra. När de lär sig snyta sig, till exempel, trots att det är obehagligt för dem.

Men att säga till exempel till en artist att hen är duktig, efter att ha genomfört en lyckad konsert, är något annat. Det blir något nedlåtande. "Åh, vad duktig du är, som sjöng så fint." Det är som att hen gått i skolan och läraren klappar henom på huvudet. Hen kan vara skicklig, grym, begåvad, flitig eller jävligt vass, men duktig?

Bilden snodd från bloggen "Jag Blommar".

Jag fick höra för ett tag sedan att jag var duktig som tränade och sprang och cyklade såhär års, och jag hade lite svårt att hålla tyst (men det gjorde jag). Det är ju liksom inte för nån annans skull jag gör det. Jag gör det för att jag tycker det är kul, det är skönt, man mår bra, man kommer snabbt fram om man cyklar, osv. Det har ingenting med duktighet att göra!

Samma sak när det gäller olika former av miljöengagemang. Man får höra att "Vad du är duktig som sopsorterar!", "Vad duktigt att du äter vegetariskt." Men vadå duktigt?? Att jag väljer vad jag vill göra av mina sopor eller vad jag vill äta för mat är väl inte duktigt? Att det får konsekvenser för både mig och andra huruvida jag väljer att sopsortera eller inte göra det, eller vad jag väljer att äta, är en annan sak. Men kalla mig inte duktig. Det är på nåt sätt att man förminskar en människas egna vilja och egna beslut genom att säga att hon är duktig. Som att man egentligen gör det för nån annan, och inte för att man är mogen nog att se konsekvenserna av sina handlingar.

Jag cyklar såhär års. Det är kanske lite korkat, möjligen modigt, och rätt coolt. Men det är tamejfan inte duktigt!

EMANUEL DISSAR - del 12: Träningspassledare som inte håller takten

Dags för en diss igen! Den här gången åt ett ganska specifikt håll, nämligen ledare för rytmbaserade träningspass, som inte håller takten.

Det händer inte jätteofta, men då och då är man på ett träninspass som görs i takt till musik, med en passledare som är i total musikalisk osynk. Musiken pumpar på i stadig fyrtakt, medan passledare glatt hojtar på ungefär vart ettochtrekvartste (heter det så?) taktslag - upp! ner! bakåt! släpp! och man försöker desperat tänka bort musikrytmen som en autist som försöker tänka bort övermäktiga sinnesintryck.

Ofta händer det också att övningarna är rent matematiskt i takt med musiken, men att rörelserna görs på t.ex. det ettochetthalvte och det treochetthalfte slaget i takten. Återigen får man försöka tänka bort musiken, snegla på passledaren och försöka komma in i nåt slags träningsrytm som skiljer sig från den musikaliska.

För oss tvångstempister som är i det närmaste mentalt oförmögna att tänka bort en musikalisk takt när den pumpas ut i stora högtalare blir det väldigt knepigt att hänga med. Det är ungefär som att lära sig att inte kunna läsa.

Att vakna med fyra grisar i lägenheten

I morse när jag vaknade sprang det omkring fyra marsvin på golvet. Nu var inte det nån större överraskning, eftersom jag igår blev marsvinsvakt åt min granne Malin, som skulle ha fest och inte ville skrämma livet ur de små rackarna. 

Alma, Wilma, Kalle och fega lilla Märta, som gömmer sig bakom höet.

Det är nästan så man blir lite kär i dem. Det är ju inte sååå länge sen som Alice (dvärghamster) och Ofelia (undulat) bodde här tillsammans med min lite större människo-inneboende. Det är något speciellt med att ha små varelser som inte är människor boende hos sig. Hur de nafsar hö, springer runt och gömmer sig, oink-pratar med varandra och blir alldeles till sig när de hör ljudet (!) av att man skär gurka.

Här är en närbild på Alma, den minst fega och mest sociala av de fyra.

Vampyrer, zombies och studenter

Lagom till att min mastersexamen är färdig (och jo, det gick jättebra, tack för alla lyckönskningar!) var det dags för julgenomdrag med årets spexföreställning, Bathorys Monster eller Vampyrjägarens guide till Transylvanien (jo, jag vet att det stavas med två s...). Temat för föreställningen har varit hemligt fram till Lucia, men nu är det alltså officiellt vad det handlar om!

Och vilken föreställning det blir! Jag har precis skrivit en pressrelease och skickat ut till tidningar och radiokanaler, som jag lyder såhär:

I samband med lucia avslöjade Göta Studentkårs studentspex, Filosofspexet, med dunder och brak vad den uppkommande föreställningen kommer att handla om. Spexföreställningen, som har urpremiär den 4 februari, heter Bathorys Monster och utspelar sig i det mörka Transsylvanien år 1755, dit en österrikisk vetenskaplig expedition just anlänt. Österrikarna, med den ivrige van Helsing i spetsen, är i full färd med att undersöka ryktena om vampyrer i distriktet.

Österrikarna van Swieten (Felicia Borssén), Wilhelmina
(Nerges Winblad) och van Helsing (Emma Ekbrand).

Vad som följer är en episk sammandrabbning mellan den rationella vetenskapen och de oförklarliga händelser som försiggår bland vampyrer, zombier och allsköns mörka varelser. Titelrollen, grevinnan Elizabeth Bathory, härskade i verkligheten under 1500-talets Ungern. Här är hon förflyttad till 1700-talet, och då avslöjas även hennes tidigare okända planer på att ta över hela världen.

Vampyrerna Armando (Stefan Carlsson), Claudia
(Ulrika Enander) och Elizabeth Bathory (Anna Lundh).

Filosofspexet, som satte upp sin första dokumenterade spexföreställning 1914, är en mycket anrik studentförening som håller till i Studenternas Hus. Varje år sätts en större spexföreställning upp i form av en interaktiv musikal med sångnummer, mäktiga koreografier, ambitiös dekor och kostym, och inte minst ett manus som parodierar en historisk händelse eller ett klassiskt litterärt verk. Eftersom det är ett studentspex ingår också mycket improvisationsteater. Publiken är delaktig i föreställningen genom att ropa instruktioner åt skådespelarna.

”Årets spex handlar i grunden om konflikten mellan det rationella och det vidskepliga, och vampyrtemat ligger ju väldigt rätt i tiden. Den här föreställningen kommer att bli något utöver det vanliga.” säger Ester Sandström, producent för Bathorys Monster.

Monstret (Rebecka Erici) bredvid sin skapare,
grevinnan Elizabeth Bathory.

Föreställningen har urpremiär på Studenternas Hus den 4 februari, och spelas sedan under hela februari. Manuset är skrivet av makarna Sara och Jean-Pierre Salkvist. Jean-Pierre är även regissör till föreställningen. Ensemblen på tio personer består främst av studenter vid Göteborgs universitet, som i hemlighet repeterat sedan oktober. 

Wish me luck...

Nu är det dags. I fem och ett halvt år har jag pluggat på den här utbildningen till miljövetare. Jag var 20 år när jag började 2005, och nu, på gränsen till det andra decenniet i tredje millenniet, är det dags att ta ut sin mastersexamen.

Imorgon klockan 9.00 kommer jag alltså att redovisa mitt exjobb. Inklusive opponering och hela kittet. Vill nån komma och heja på så är det öppet för allmänheten, klockan nio på morgonen som sagt i stora hörsalen på Botan, institutionen för växt- och miljövetenskaper. Det är jag och ett tiotal exjobbare till som kommer att redovisa under dagen.

Och apropå ingenting så var jag på en trevlig luciasittning igår med min fina spexförening och MatNatSex. Tyvärr lyckades jag ställa in nån knasig inställning på kameran, men det blev några fina bilder på luciatåget i alla fall.

Det nya sättet att lösa problem

Min vän Agnes har fiffiga idéer ibland! Nu har hon startat ett forum som är till för nåt så kreativt som att lösa probelm. Tanken är att om man har ett problem, det kan vara nåt vardagligt, nåt personligt, nåt teoretiskt, nåt filosofiskt, nåt tekniskt eller vad som helst, kan man skriva på forumet och så sätter genast en massa ivriga och smarta problemlösare tänderna i det. Alternativt om man själv är ivrig problemlösare, så kan man gå dit och hitta smarta lösningar på andras problem.

Forumet håller fortfarande på att testas och skapas, så gå dit och kolla in det! Det är lätt och gratis att bli medlem, och det finns redan en massa fiffiga problemlösare på plats.

Du hittar på forumet på www.problemlosaren.se

Förklaring och försvar

En av anledningarna till att det varit så tyst på bloggen det senaste:

Och en till...

Mitt exjobb ska vara klart i eftermiddag för inlämning till opponent. Sen ska jag redovisa på onsdag, och går allt väl då... så är jag klar med den utbildning jag gått i fem och ett halvt år nu...

Och vad beträffar nedre bilden är det lite hemligt än så länge!

EMANUEL DISSAR - del 11: Rullväskor

Jag åkte tåg från Uppsala till Göteborg i helgen. När jag skulle byta tåg i Stockholm hörde jag att man sade något i högtalarsystemet om det tåg jag skulle byta till. Men jag kunde inte höra vad. Detta trots att det upprepades två gånger. Jag tänkte att "det var ett jäkla oväsen här, är det ventilationen? Eller högljudda tåg? Eller maskiner?" Men nix, det var väskor.

Jag tittade mig omkring. Det var som att få en uppenbarelse. Varenda kotte drog en rullväska efter sig. Det knirkade och knarrade, surrade, gnisslade och slogs mot perrongen, och det var det som gjorde att jag inte kunde höra tågutropet. När jag skådade ut över perrongen insåg jag att säkert 80% av alla resenärer hade just rullväskor.

Rullrullrullrullrullrull.

Alltså har vi kommit fram till dagens diss. Har varit ganska skeptisk mot rullväskor en längre period, mest på grund av att de väsnas när man går över kullersten, betongplattor, eller vad som helst som inte är perfekt platt. Men grejen är att jag egentligen inte tycker att de är så jäkla praktiska. Jag brukar snubbla eller inte komma fram på grund av att personer framför eller bredvid mig inte har koll på sin rullväska. Det är mycket svårare att smita emellan om man har bråttom t.ex. till ett tåg. Dessutom brukar de fastna, välta och vara allmänt åbäkiga.

Ett exempel: När jag reste till Kenya förra året hade min resekamrat två rullväskor (jag hade en stor ryggsäck). Vi flög ifrån Arlanda, och på resan dit kunde hon inte använda rullväskorna eftersom det var för mycket snö. Resultatet blev att jag fick bära dem. När vi väl kommit till Kenya kunde hon inte använda dem eftersom det var för mycket sand. Resultatet blev återigen att jag fick bära dom.

Och så jäkla svårt är det inte att bära en väska! Men det går en trend nu att vi inte ska behöva bära på saker. Det är samma sak när man handlar i mataffärer. Istället för vanliga korgar har man nu en slags hybrid mellan korg och kundvagn, som man drar efter sig med rangliga plastpinnar. Man fastnar, snubblar och är allmänt ivägen.

Så min slutsats blir: Är du frisk nog att bära en väska eller en varukorg, så gör det för 17! Du är inget tåg!

Ein Student aus Uppsala

...är precis vad jag har varit den senaste veckan. Fast inte i egenskap av student i första hand. Vad jag gjort där är aningen hemligt än så länge, men lär komma fram så småningom.

Uppsala är fint. Inte minst på vintern. I brist på avslöjandet om vad det var jag gjorde där kommer här lite fina foton jag knäppte i den snöiga staden.

Träd utanför lägenheten där jag bodde.

Lekplats.

Det låg en underlig pastellfärgad dimma i över stan.

Mer snö.

Var och hälsade på min kusin med familj!

Tillbaka i Göteborg. Tåg är vackra.

Kan du knäcka det här?

Nu reser jag till Uppsala för att skriva, och stannar där några dagar. Kommer inte att ha tillgång till internet, så bloggen kommer att vara tyst fram till söndag ungefär, då jag borde ha kommet hem igen. Det kanske den mår bra av, för övrigt...

Under tiden får ni några anagram att klura på. Vad döljer sig bakom följande ordkombinationer?

Terapicentret

Egoisterna medverkar

Reptilkofta

Roade tarmen

Tapiren är svett

Etta ritar pip

Demokratins krater

Claes' romantikoreda

Intimfiskets initiativ

Tapir i mjölet

Det är kul med anagram! Ha det bra så länge. Ett tips om ni mot förmodan skulle sakna att läsa nya fåniga inlägg på den här bloggen varje dag är att lyssna på senaste numret av Slottspod (astronomiradioprogrammet som jag är med i), som är riktigt trevligt och intressant, om jag får säga det själv! Handlar om infångad antimateria, mikrober på Mars och lite annat smått och gott. Klicka här för att lyssna.

Hej så länge!