EMANUEL DISSAR - del 27: Korkade kranar

Det här inlägget är det 400:e jag skriver på den här bloggen. Det tänkte jag fira med att väcka liv i en gammal serie jag haft gående här ett tag, nämligen Emanuel Dissar. Jag lyckas inte riktigt väcka liv i mig själv (har legat hemma i två dagar nu och i princip bara sovit, undrar var det är för skumt jag fått) men det här kan vara ett steg på vägen.

Nåväl, dagens avsnitt handlar om korkade kranar. Jag har relativt nyligen flyttat in i en ny lägenhet i ett halvgammalt hus i Majorna. En jättefin lägenhet, med vissa dumma detaljer som att det t ex saknas sopsortering. En annan liten detalj är hur kranen i duschen ser ut. Nämligen såhär:

En kran för varmt och en för kallt vatten. Förmodligen det lättaste att konstruera om man bygger en kran, men inte särskilt praktiskt ur ett längre perspektiv. Det är svårt att ställa in en bra stråle och sen justera temperaturen, eftersom då trycket ändras, och man får skruva om, så att något annat ändras. Resultatet för mig blir oftast att jag ökar och ökar trycket för att få rätt temperatur (vattentemperaturen är lite flyktig i det här huset) vilket ger en superstark stråle som jag egentligen inte behöver. Massa vatten och värme går alltså till spillo i onödan. Dessutom vill man inte gärna stänga av vattnet när man ska tvåla in sig eller använda schampoo/balsam, eftersom det är så knepigt att få till rätt temperatur igen. Försöker man blir det ofta att man stänger av den ena kranen lite före den andra, vilket resulterar i en kort kalldusch eller skållning. Istället låter man vattnet spruta under tiden. Inte sådär jättebra när man försöker få ner sin vatten- och energianvändning.

Alltså, fram för de lite krångligare att bygga, men mycket lättare att använda, kranarna med en kran för att ställa in tryck och en för temperatur!