Jag cyklar mycket. Året runt. Då lär man sig vilka situationer i trafiken som är farliga, när man kan trampa på och när det gäller att ta det lugnt. I går svängde till exempel en bil ut precis framför näsan mig från en parkering så att jag fick ställa mig på bromsen och var på väg att få sladd i gruset.
Men oftast upplever jag faktiskt inte bilarna som det knepigaste i cykeltrafiken, utan de gående. För ett år sedan ungefär gick fyra barnvagnar i bredd på vägbanan i Slottskogen. Ungefär två meter av vägbanan var kvar till vänster om den yttersta. Jag började cykla om, men när jag hade ett par meter kvar gjorde den yttersta barnvagnsföraren en skarp sväng åt vänster med barnvagnen, utan att ens kasta en blick över axeln. Jag kastade om styret, smällde in i trottoaren (ja, det fanns en trottoar), vurpade och rullade ett varv. Barnvagnsförarna ropade "Se dig för!" och "Hur kör du?! Ser du inte att här är barn?!" Jag mumlade förlåt och klättrade upp på cykeln igen.
I vintras, när cykelbanan var täckt av is, körde jag på en fotgängare vid Masthuggstorget. Jag hade ögonen på henne, hon hade gått längs trottoaren en längre bit, men så plötsligt, när jag bara var två meter bakom, svängde hon ut i cykelvägen. Helt utan förvarning, utan att se sig för. Den gången hade jag inte en chans. Trots att jag hade saktat ner (det sitter i ryggmärgen numera att göra det när folk är i närheten, även om det finns en separat cykelbana) men krockade ändå med henne och fick en utskällning.
Nu till pudelns kärna. Det är uppenbarligen väldigt svårt att vara medveten om vad som är cykelväg och vad som är gångväg. Det yttersta beviset för detta fick jag igår, när cykelbanan förbi Bältesspännarparken var avspärrad med följande skylt.
Inte ens Trafikverket har koll på vad som är cykelväg och vad som är gångväg! När cykelvägen spärras av hänvisas de gående till gångvägen istället.
Det här illustrerar vad jag vill komma fram till. Det är inte lätt att hamna rätt. Jag hamnar också fel ibland, både när jag går och när jag cyklar. Därför efterlyser jag en tydligare skyltning! På så sätt slipper vi bli arga och riskera att skada varandra!
Sen, ibland, vore ju en ökad uppmärksamhet bland gående på sin plats också. Cyklister kan också ha bristande uppmärksamhet, men jag både cyklar och går mycket i stan och upplever att problemet främst ligger hos de gående. Både från sadeln och trottoaren har jag sett folk bli arga på förbifarande cyklister, muttra "Hur fan tror de att de kör?!" när de i själva verket är ute och promenerar på cykelbanan. Vilket, som bilden visar, uppenbarligen är ett lätt misstag att göra som det ser ut nu.
lördag 9 mars 2013
Noll koll på cykelvägar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
g
I Skåne pratar de om ett nytänk vad gäller cykelvägar, cykelmotorvägar. Man inspireras av motorvägarna, där snabbgående och långsamgående trafik skiljs, och tar bort de gående. Det är på tal en cykelmotorväg mellan Malmö och Lund, och då skulle en avskiljning göra mycket. Fast häromkring skulle det göra ännu mer att bygga vind-, sol- och åskskydd längs vägen, alltså träd.
Verkar vara ett toppenprojekt!
Tror man ska akta sig för använda träd som åskskydd dock...
Det är ett problem här omkring, att om du är utanför tättbebyggt område så är du själv nästan alltid den högsta punkten. En gång när jag var ute hade jag turen att det slog ner i en elstolpe 20 meter bort istället, men ont gjorde det likväl.
Skicka en kommentar