Unga tjejer och äldre män

I jobbet åker jag runt en del och träffar olika el- och värmebolag. Det är intressant att se hur värmechefer, miljöansvariga, informatörer, produktionschefer och VD:ar ofta liknar varandra. Inte nödvändigtvis utseendemässigt (även om det förekommer) utan rent demografiskt.

Det är exempelvis ont om äldre kvinnor på de här bolagen. Och det är ont om unga män. Det känns som att de flesta man träffar antingen är män mellan 50-65 eller kvinnor mellan 25-35. De äldre männen är i regel VDar, värmechefer, ordförande och så vidare, medan de yngre kvinnorna oftare är miljöansvariga eller informationschefer.

I brist på passande illustration blir det en igelkott igen.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det betyder nåt, eller om det skiljer sig från samhället i övrigt. Att äldre herrar är överrepresenterade bland cheferna är knappast unikt, och att kvinnorna hamnar på de jobb som anses "mjuka" (som att arbeta med miljöhänsyn och kommunikation) känns inte heller som nåt nytt.

Det är nog ett framsteg att kvinnor överhuvudtaget arbetar inom energibolag idag, jämfört med för 20 år sedan, men jag tror bolagen hade haft en ännu bättre chans att driva en bra verksamhet om posterna var mer jämnt fördelade över åldrar och kön. Samt att äldre kvinnor och yngre män slutade lysa med sin frånvaro.

Detta har hänt

Här kommer några glimtar om vad jag har varit med om de senaste veckorna. I bildform.

Ett omlöp i Tranås. Så att fisk och andra arter kan ta sig förbi ett vattenkraftverk. Bra va?

Glenn, Glenn, Glenn, Glenn och Besitz några skälvande dagar före premiären.

Glenn Hysén (originalet) ger vår nya Strömberg sin välsignelse.

En dag hade jag plötsligt katt.

Den hade ett och annat att anmärka på min städning. Jag håller med den.

Mrrr.

Hur latte är din skummare? Min latte är förmodligen skummare.

Maria Wetterstrand sa smarta saker.

Tåget mellan Ronneby och Lund visade sig vara kompatibelt med Mac-möss från sent åttiotal.

Regissör som inte kan hålla sig från en minimal roll på scenen.

Ett brev, en scen och Glenn Hysén

Till spexarna

Nu är föreställningsperioden över. Jag vill tacka er för det förtroende ni gett mig genom att mig låta producera Glenn. Det har varit som att vara förälder och se sina barn växa upp, och veta att snart, snart kommer de att kunna stå på egna ben. Under föreställningen i fredags, när Glenn Hysén satt en och en halv meter från mig och skrattade och applåderade sig igenom hela kvällen, då kände jag att nu, nu är det fulländat. Det var ögonblicket då de där barnen man fostrat och försökt hålla ordning på under hela produktionsperioden visat att de inte bara uppfyllt ens förväntingar, utan överträffat dem.

Notera vår Hysén och original-Hysén.

Jag kan inte räkna alla positiva, överraskade och euforiska kommentarer och spontana utrop jag hört från besökare efter varje föreställning. Det har varit allt ifrån härdade spexbesökare, gamla regissörer och studentikosa föreningsfolk, till människor som aldrig någonsin sett ett spex tidigare. Men en sak har de alla haft gemensamt. De har kommit för att se ett spex. Och de har de fått. De har fått se det bästa spexet de nånsin kunnat drömma om, men de har också fått se något mer. De har fått se riktigt, riktigt bra teater.

Och då menar jag teater i alla betydelser. Scenprestationerna har varit fantastiska. Inte bara från skådespelarna, utan också från orkestern. Vi har haft en orkester i år som tagit många nya grepp och gjort något som varit genuint intressant och spännande rakt igenom. Varenda arrangemang, varenda instrumentinsats och den perfekta symbiosen med ensemblen. Dekoren har varit minst lika modig och nyskapande. Vi har vågat ta steget från de (visserligen mycket fina och användbara) gamla ommålade skärmarna till en helt ny scenografi, och både dekor och rekvisita har visat sådan fantasi och genomtänkthet att jag inte hade kunnat tänka mig något bättre. Kostymmässigt har det varit färgglatt, välfungerande och känts hundra procent rätt från början till slut. Sminkningen har varit suverän, också den med nya grepp. Tekniken har fungerat bättre än jag någonsin varit med om tidigare. Koreografierna har varit fantastiska, och inte en enda gång i föreställningen har ett danssteg kommit i vägen för innehållet i en sång, utan snarare förstärkt handlingen.

Men kanske är det jag är mest imponerad av själva spexet. Manuset är så genomarbetat och välformulerat att det hade hållit även utanför spexscenen. Under tre timmar har inte funnits några tråkiga passager eller transportsträckor. Och det är manusförfattarnas förtjänst, liksom våra regissörer som tagit sitt jobb på allra största allvar och gjort föreställningen till vad den förtjänar att vara.

Jag vill tacka alla som varit med i Glenn för att ni varit så modiga, så ihärdiga och så ambitiösa. Ett spex för mig är att mer än att göra nåt jävligt bra tillsammans, nåt mer än att skaffa sig varma minnen av hur kul man hade. Det är också den otroliga och obeskrivbara process där så många människor kastar sig in i något så stort tillsammans, trots att de har olika bakgrund, olika åsikter och är på olika konstnärlig nivå, och att sedan komma ut i andra änden av processen och upptäcka att man är en större människa än vad man var när man kom in. Jag är det. Och jag vet så många av er som är det också.

Tack för att jag fått vara er producent.
Nu behöver ni inte mig längre.

Emanuel

Norrland, vindkraft och döda fåglar

Jag försöker inte föra nåt krig mot vindkraftsmotståndare. Men jag blir arg när argument som saknar ordentlig rot i verkligheten används i en seriös diskussion. Det är inte ovanligt att jag hör kloka och välutbildade människor säga att "vindkraften är ett av de allvarligaste hoten mot fågellivet". Låt mig dra lite statistik (där källan är en syntesrapport från Naturvårdsverkets forskningsprogram Vindval) om vilka som är de vanligaste dödsorsakerna bland fåglar i Sverige, oräknat "naturliga" fågeldödsfall.

Enligt en föredragning av syntesrapporten dödas alltså i runda slängar 5000 fåglar per år av vindkraftverk. Ca 100 000 dödas av oljeutsläpp, 200 000 av kraftledningar, ungefär en halv miljon av fönsterrutor och 6-7 miljoner dödas av trafiken. Om man med fågellivet menar alla fåglar i Sverige är det alltså knappast vindkraften vi bör kritisera.

Dock är det inte så enkelt. Vissa fåglar löper större risk att krocka med vindkraftverk än andra. Stora rovfåglar, som lever i små populationer och dessutom har sin blick riktad neråt marken för att få syn på byten, ligger värre till än fåglar med blicken riktad framåt. Man bör därför vara mycket noga i planeringsarbetet inför byggande att se till att man inte bygger i närheten av örnbon och liknande. Liksom häckningsområden och andra specifika fågelområden där mindre risktagande fåglar håller till, och såklart områden som bör hållas fria från vindkraftverk av andra orsaker än fågelorsaker. Men att hävda att vindkraften skulle vara "ett av de allvarligaste hoten mot fågellivet" i Sverige är helt enkelt felaktigt. Trafik däremot är nåt vi bör vara jävligt försiktiga med.

Ett annat argument jag ofta hör, och som även det förtjänar att tas upp, är att hundratusentals kraftverk skulle täcka hela Norrland. Att det skulle bli så ser jag som totalt otroligt, men jag förstår oron. Detta efter att vattenkraften byggdes ut i Norrland under 1900-talet, helt över huvudet på folk som bodde där. Vattendrag stoppades upp och torrlades, och stora skogsytor och floddalar dränktes av kraftverksdammar.

Förnybart? Mjo.
Hållbart? Nä.
Miljövänligt? Fett inte!!

Men vindkraften har inte samma intressen av att skuffa upp allt i Norrland. I Norrland finns älvarna. Men vinden finns i hela landet. Det är dessutom billigare (och bättre ur miljösynpunkt) att bygga i industriområden och jordbrukslandskap, som redan är exploaterade och nära där människor bor. Såhär ser en sammanställning av vindkraftsanläggningar i Sverige ut. (Källa: The Wind Power - Wind turbines and wind farms database)

Databasen är inte komplett, men den ger en bra bild av spridningen, som i mina ögon tycks reflektera befolkningen ganska bra. Jag tycker faktiskt att vindkraften kan betraktas som det mest demokratiska kraftslaget på många sätt.

Tack för den här gången.

Gammal, korkad eller både och?

Mycket på gång nu! Föreställningar med spexet, skivsläpp alldeles om knuten och massa spännande saker som händer på jobbet! Inte lätt att hinna blogga med utsövdheten i behåll i såna lägen.

Men abstinensen tränger sig på, och jag blir sugen att skriva nåt annat än miljömärkningskriterier och ansökningsblanketter. Så här kommer ett inlägg om att antingen vara gammal, korkad, eller möjligen både och.

Jag har ju ingen TV, och har inte haft det sen jag flyttade hemifrån när jag var 20. Det är sju år sedan, och jag antar att TV-mediet har utvecklats lite sedan dess. Eller så håller jag på att bli gammal, och hänger inte med i utvecklingen.

Jag gick in på TV4s hemsida idag för att titta på Kvällsöppet, där en av mina chefer debatterade bensinpris med Motormännens VD. Här är sidan jag möttes av när jag gick in på tv4.se.

Det första som slog mig var naturligtvis jättebebisen och rubriken om prinsessan Victoria. "Ladda inför kronprinsessans förlossning". Jag såg en bild av mig själv tillsammans med en jättemobb människor som stod runt Victoria som skrikande nedkom med en ny stackars liten kunglighet, samtidigt som vi andra visslade med visselpipor och ropade hejaramsor. Ganska obehagligt. Kort sagt - varför i hela friden skulle jag vilja ladda inför hennes förlossning?

Sen såg jag runt på andra rubriker. "Gabbe dränker sillen", "Tävla om gladiatorbild", "Gurkan möter en kokosnöt", "Pelles vilda svensexa". Nog för att jag inte är helt uppdaterad på TV-mediet... men förväntas jag vara intresserad av allt det här?

Jag kände hur min tankeverksamhet började växlade om och lägga sig på en helt annan nivå. Jag kände mig korkad. Och gammal. Jag är totalt oberörd av såväl Pelle och hans svensexa, som uppladdningen inför Victorias förlossning.

Jag har länge tänkt att jag ska skaffa TV när jag pluggat färdigt och fått en fast inkomst. Men det vete fasen.

Alla heter Glenn i Göteborg!

Där här blir ett ytterst snabbt inlägg, men jag måste berätta att ikväll har vi premiär på Glenn - Ett skruvat inlägg från 80-talet. Föreställningen jag producerat och sålt min själ för i snart ett år. Vi spelar ikväll på Studenternas hus, ridån går upp kl 19. Billigt är det också, bara 60 kr entré för studenter, 100 kr för övriga. Vi ses ikväll på Götabergsgatan 17!

Foto: Hampus Lybeck

Så har du aldrig tidigare sett Glenn!

År 1982 skrev Hysén, Strömberg och resten av IFK Göteborg världshistoria när de med dunder och brak vann UEFA-cupen i Hamburg. Det lilla hobbylaget från Göteborg ställdes mot den internationella jätten Hamburger SV, och segrade. Men få känner till de dramatiska händelser som drabbade laget utanför fotbollsplanen.

Ta till exempel den korpulente privatdetektiven Worst Ermittler, som var så övertygad om att laget var östtyska spioner, att han kidnappade tränaren Sven-Göran ”Svennis” Eriksson kvällen före slutspelet. Eller föreståndarinnan på IFK-spelarnas hotell, Besitz von Osten, som verkligen VAR östtysk spion och närapå drog in laget i ett nytt kallt krig. För att inte tala om det passionerade triangeldramat mellan Glenn Hysén, Glenn Strömberg och Glenn Close, som råkade befinna sig på samma hotell.

Det hela rör sig föga förvånande om ett studentspex. Den heter kort och gott Glenn och skildrar det legendariska Göteborgslagets äventyr i Hamburg 1982. Bakom föreställningen står Filosofspexet, Göteborgs äldsta studentspex. Varje år spelas ett spex i form av en improvisatorisk musikal med musik och dans, ambitiös dekor och kostym, samt ett manus som parodierar en historisk händelse eller litterärt verk.

2012 firar Filosofspexet sitt 25-årsjubileum, samtidigt som det är 30 år sedan IFK vann den oväntade segern. Föreställningen spelas under februari. Manuset är skrivet av Jacob Nolskog och Camilla Wedin, och regisseras av Isabel Evers och Björn Hillberg. 

Vi har förresten fått en recension! Kolla in den här!