Här fanns tidigare Emanuel Blumes blogg. Nu har den flyttat och finns på emanuelblume.se. Välkommen dit istället!
vit text

torsdag 15 december 2011

Krismötet vi missade

Häromdagen avslutades det internationella klimatmötet COP17 i Durban, Sydafrika. Ett möte där världens länder samlats för att försöka rädda vad som räddas kan av världen som vi känner till den. Flera läsare himlar nu säkert med ögonen och tycker att herrejävlar vad han överdriver. Gör jag det?

Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen som jag arbetar för, var med på mötet i Durban. I måndags var han nyss hemkommen och pratade inför alla kanslianställda om sin upplevelse av mötet. Det var med blandade känslor jag betraktade honom via videolänken från Stockholmskansliet.


Svante har en fantastisk förmåga att se kreativt, positivt och problemlösande på alla möjliga situationer. Få är de tillfällen man inte känner sig peppad och stärkt efter att han pratat i TV, radio eller inom föreningen. Men jag har nog aldrig sett honom så bekymrad som den här gången. Och det är kanske inte så konstigt. För vad enades länderna om på mötet? Som det är nu ser de tuffaste överenskommelserna ut att leda oss till en global temperaturhöjning på 3-4 grader fram till 2100.

3-4 grader globalt. Det innebär i runda slängar det dubbla för oss som bor så nära en av polerna. 2 grader är vad man är internationellt överens att sikta på, och även det innebär katastrofala förändringar globalt, med gigantiska flyktingvågor, mycket fler naturkatastrofer, avsmältning av glaciärer som står för många hundra miljoner människors dricksvatten, och så vidare. Ökar vi till 3-4 grader kan vi bland annat lägga till nästan total avsmältning av istäckena på Antarktis och Grönland och explosionsartad ökenutbredning (Lynas 2007).

Jag arbetar hemifrån idag. Sitter och arbetar med kriterier för miljömärkta biobränslen och fjärrvärme. Det är en lång process, och vi räknar med att vara klara med kriterierna om ett år ungefär. Det innebär 2013. Då är vi ännu närmare den punkt i tiden då koldioxidkurvan MÅSTE vändas om vi ska ha en chans att fullfölja de planer vi lagt upp i Durban. Regnet slår mot rutan och jag funderar på vilka krav vi ska ställa på miljömärkt biobränsle.


Inga kommentarer: