Det mest korkade jag gjort. Eller?

När jag var sexton började jag att skriva låtar och spela in musik. Jag minns att en av de första handlade om en häst som blev uppäten. En annan handlade om att sluta skolan, och en om hur dumt det var att äta på McDonald's. De var faktiskt riktigt dåliga allihopa, men jag skrev vidare. Spelade in första skivan i mitt sovrum på gymnasiet, med en datormikrofon upphängd i taket. Den hette "Konserten som aldrig blev av", och innehöll en förvirrad samling halvpolitiska låtar och kärlekstörstande popvisor.

"Konserten som aldrig blev av", typ 2002.

Sen fortsatte det. Låtarna var totalt omöjliga att förstå i början, hette saker som "Protolys", "Kärnkraftsvals", "Hängivne Holger" och "Ön som inte finns". Men så småningom blev de bättre, jag gjorde några nya skivor, fortfarande i mitt eget sovrum, och totala antalet låtar jag skrivit började närma sig ett hundratal. Tack vare att folk efter ett tag vågade säga vad de tyckte om låtarna och att de flesta av dem var helt råkonstiga, började jag också lära mig skriva på ett nytt sätt. 2006 och 2007 kom faktiskt två halvseriösa grejer, en fullängdsskiva och en singel med mitt dåvarande band Gräsrotsorkestern.

"Vår revolution", 2006

"Vissa tänker andra tankar", 2007

Och för några år sedan fick jag den galna idén att jag skulle spela in en "riktig" skiva. I studio. Med "riktiga musiker", skivbolag, distribution och hela baletten. Eller alltså, jag hade väl egentligen velat det ända sedan jag var sexton. Det har varit den där drömmen, den ouppnåeliga idén som man egentligen vet är i princip omöjlig, men som man inte kan släppa.

Men nu är den färdig. Efter två år av planering, textskrivande, textstrykande, budgetar, efterforskning och tusen andra saker. Inte minst feta pengautlägg. Jag vågar knappt berätta hur mycket pengar jag lagt på den här skivproduktionen. Jag hade kunnat köpa en ny fin bil istället.

Hur fasen motiverar man att lägga så galet mycket pengar på något så oseriöst som en skivinspelning? När man inte ens är etablerad artist och inte har en chans att sälja så mycket att det ens täcker inspelningskostnaden? Och att lägga så mycket tid och energi? Det har tagit två år. Hur kan den där fåniga grejen man började göra med en ostämd gitarr när man vara sexton betyda så mycket?

Tja, jag kan inte svara på det. Det är förmodligen jättekorkat. Men det är en sån där grej som man känner i hela kroppen att man vill göra. Man vill det så mycket att man kan betala nästan vad som helst för att få göra det. Även om man inte har några pengar.

För hur lockad är jag av en ny fin bil liksom? Vad skulle jag göra med den? Ska sanningen fram tycker jag bilar är ganska tråkiga. Men musik och skriva låtar är nog det roligaste jag vet. Och då kanske det är värt ganska mycket i alla fall.

Hur skivan blev? Jo, den blev bra :) Bättre än det blev i min sovrumsstudio i gymnasiet! Den släpps 5 mars 2012, men går att få tag på redan nu om man frågar snällt! Kolla in filmtrailern här!

(För att smygköpa - skriv ett mail till skiva@emanuelblume.se med din adress!)