Jag vet inte mycket om bilar. Framför allt vet jag inte mycket om bilindustrin. Men jag vet en del om ekonomi och framför allt vet jag mycket om långsiktig hållbarhet.
Det här med Saab har blivit en lång följetong. Nya "räddare" hittas i tid och otid, i Tyskland eller Kina, bolaget köps upp, säljs, flyttas, görs om... För en oinvigd som jag ser det ju onekligen ut som att man försöker hålla vid liv något som självdött för länge sedan, om de så ofta förespråkade marknadskrafterna fått spela fritt.
Först frågar jag mig, varför går man igenom allt det här för att till varje pris få fortsätta bygga bilar? Är det för Sveriges skull? För arbetarnas skull? För bilarnas skull? Som jag ser det är arbete viktigt (även om det är mer komplicerat än vad vissa gör gällande). Att folk har något att göra där de känner sig behövda och där de tjänar ihop till sin egen lön. Alltså kan vi konstatera att det är dåligt att folk blir av med sina jobb. Men ser vi det inte lite kortsiktigt då? Är vi så fast i vårt industriella bilnormativitetstänkande att vi inte inser att bilbyggande är långt ifrån det enda dessa mäniskor kan?
För där tangerar vi en annan kärna i den här historien. Bilbyggandet. Forskningsrapport på forskningsrapport konstaterar att vi måste minska vårt bilåkande. Färre bilar visar sig vara en lösning på inte bara problemet med växthusgasutsläpp, utan även många andra dilemman i vårt samhälle. Ändå kämpar vi med näbbar och klor för att till varje pris klamra oss fast vid vår bilindustri, kosta vad det kosta vill!
Jag må ha ett skevt perspektiv, eftersom jag inte har nån bil själv, men för mig verkar hela grejen ganska korkad. Att vi flyttar Saabtillverkningen till Kina gör ju dessutom att de svenska arbetarna blir av med jobbet ändå, alternativt får omskola sig till kineser.
Tänk så mycket bra grejer man kan bygga! Och så måste vi nödvändigtvis bygga bilar! I don't get it.
fredag 17 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar