Här kommer ett litet erkännande såhär på lördagsförmiddagen.
Jag tycker mig vara ganska bra på engelska. Inte så att jag är någon virtuos, men jag klarar mig obehindrat i engelskspråkiga sammanhang och engelsktalande länder. MEN jag har svårt för när engelska filmer saknar svenska undertexter.
Det är ju inte så att jag inte förstår vad de pratar om, eller hör de allra flesta replikerna. Men när folk pratar i mun på varandra, när det är mycket bakgrundsljud eller folk pratar snabbt med kraftiga dialekter, då missar jag grejer.
Jag vet att många gör en grej av att se filmer utan svenska undertexter för man tycker att det förstör känslan. Och okej, det får ni gärna tycka, men för mig försvinner mycket av filmens handling. Och det är ju aldrig kul att missa grejer.
2 kommentarer:
Jag tycker EXAKT samma sak! Engelsktalande vänner tycker jag är duktig på engelska och sådär, men ser jag på film utan undertext blir jag nästan okoncentrerad. Allra bäst gillar jag engelsk undertext till engelskspråkiga filmer. Har jag haft undertext på filmen minns jag handlingen, repliker och citat bättre för att jag SETT det i skrift också, jag måste liksom ta in det visuellt i annat än rörliga bilder. Filmupplevelsen blir mycket bättre.
Jag har också kompisar som är jättenoga med att påpeka att de aaaaldrig tittar på filmer med svensk undertext för att det kan vara tattigt översatt, men jag vet inte jag. Jag vill bara ha det så. Och så läser man ofta undertexten snabbare än vad de sagt repliken färdigt, så då kan man skratta åt skämten mycket tidigare än alla andra. Haha!
Haha, precis! Det är sant att det finns mycket halvdassiga översättningar. Särskilt numera, när filmer alltmer sällan kommer från videobutiker utan från internet. Och en sån översättning kan faktiskt paja en film.
Engelska undertexter är bra. Jag tänker oftast inte på vilket språk filmen eller undertexten är på, så länge jag uppfattar vad som sägs.
Skicka en kommentar