Nu kommer ett inlägg av det lite nördigare slaget. Apple har gjort många bra grejer. Framför allt Macen. Sen har det ju kommit lite iPod och iPhone och sånt också på sistone. Men det finns ETT lik i Apple-garderoben, som inte är att leka med.
Det är inte Newton, den handhållna PDA-datorn från 1989, och det är inte G4 Cube från 2001 (även kallad brödrosten). Det är inte ens puckmusen som kom med de första iMacarna. Nä, det jag snackar om är Sand. Och vad är då Sand? Jo, ett typsnitt.
Typsnittet Sand introducerades med Mac OS 8, och lyckades av någon anledning nästla in i hela den globala inte-riktigt-professionella typografivärlden. Forfarande idag, tretton år senare ser man det på skyltar, påsar och produkter överallt! Här är några exempel.
Mjöl och stärkelse.
Bananchips.
Ett café i Uppsala.
CD med Bob Hansson.
Hur kan detta fula typsnitt bli så himla populärt?!? Jag fattar verkligen inte! Det var i princip ett tokigt typsnitt för att hotta upp Mac OS 8, och så hamnar det på bananchips och CD-skivor och vet inte allt. Jag vill till och med påstå att det är det näst värsta typsnittet nånsin.
Det värsta är utan tvivel Comic Sans.
3 kommentarer:
Hahaha. Tokig e du.
Åh, Comic Sans! Det var favorittypsnittet när jag var 11 (ja - ELVA) och skulle skriva skolarbeten på dator för första gången. Stackars, arma mellanstadielärare.
Var du ELVA när du skrev skolarbeten på dator första gången?!? Jag var typ åtta. Och jag använde New York.
Skicka en kommentar