Fram till häromdan. Hon skulle hälsa på några släktingar i Göteborg och undrade om jag ville ses och fika. Och jag är ju inte den som är den, så vi stämde träff i Brunnsparken. Några minuter och förvirrade telefonsamtal senare satt vi på Andrum med en kopp te och en gigantisk chokladboll.
Det kändes lite konstigt att sitta där och känna att man faktiskt kände en person som man aldrig träffat förut. Som nån slags paradox. Jag undrar hur det kändes förr i tiden, om man brevväxlat med någon under flera år, utan moderna hjälpmedel som Skype och Facebook. Såhär ser hon ut förresten, och av någon anledning nyper hon statyer i näsan.
Det har hänt några gånger tidigare att jag träffat personer som jag tidigare lärt känna via Haket. Alltid har den här bekant-fast-man-aldrig-tidigare-setts-känslan infunnit sig. Jag undrar hur det kommer vara om 20 år. Har man då redan träffats som hologram? Virtual Reality? 3D-glasögon?
När jag ändå är inne på det så vill jag slå ett slag för Haket. Det är det forum på internet som jag varit medlem i längst, och som jag återkommit till gång på gång sedan 2002. Jag rekommenderar alla som sysslar med poesi, noveller och sånt att titta in där. Stämningen är väldigt öppen och trevlig och konstruktiv jämfört med andra liknande sidor. Kolla in, vetja! www.haket.com
3 kommentarer:
Visst är det en spännande upplevelse. Jag har lärt känna flera av mina riktigt nära vänner över internet. En av dem fick jag låna lägenheten av en hel vecka för två år sedan i Stockholm. Själv var han inte hemma. Visst, vi umgicks helgen innan, men jag tror inte många hade lånat ut sin lägenhet till någon de bara känt via internet även om de träffat varandra några dagar.
Ja, Haket är en sida som heter duga! Och det är visst en märklig känsla det där. Hoppas ni hade en trevlig IRL-träff ^^
Jag känner mig lite träffad av herr Bergströms berättelse.
Skicka en kommentar