Här fanns tidigare Emanuel Blumes blogg. Nu har den flyttat och finns på emanuelblume.se. Välkommen dit istället!
vit text

söndag 21 februari 2010

Mina nätter med Alien

Har varit sjuk i nån jobbig magsjuka den senaste tiden. Det har dock fått effekten att jag sovit på dagarna och varit vaken på nätterna. Och då kan man ju ägna småtimmarna åt att se på film. Alien-filmerna till exempel.

Det var ett tag sen jag såg filmerna sist, och att nu se dem ganska snabbt efter varandra gjorde att jag började se dem med nya ögon. Det är kanske allmänt känt, och jag är den sista som kommer på det, men jag tror mig veta vad de handlar om. Egentligen.


Slemmiga, läskiga monster som äter upp människor i alla ära, men handlar det om nåt mer?

Hjälten i alla fyra filmerna är rymdpiloten/ingengören Ellen Ripley, spelad av Sigourney Weaver, en av mina favoritskådisar. Hon ställs om och om igen mot blodtörstiga rymdvarelser som bara tycks ha en enda, destruktiv drivkraft. Att inseminera männisor med brutala parasiter som ger upphov till att nya små rymdvarelser föds genom att bryta sig ut genom offrets bröstkorg.

Ripley gör motstånd, brutalt och skoningslöst, med allehanda vapen. Men vad kämpar hon egentligen mot? Vad symboliserar Alien?

Min tolkning är, något förenklat, att Alienfilmerna handlar om kvinnans motstånd mot och utsatthet för mannens okontrollerade sexdrift. Vad Alien gör är att våldta människorna och få dem att föda nya aliens, och dessutom dö på kuppen.

Det blir särskilt tydligt i tredje filmen, där Ripley strandsatts på en planet där de enda invånarna är fångar på en arbetskoloni för brottslingar med dubbla Y-kromosomer. Lustmördare, våldtäktsmän, pedofiler som isolerats från resten av samhället. Alienvarelsen dödar här fånge efter fånge, vilket visar på hur även mannen faller offer för sin egen sexualdrift.

Egentligen är det kanske inte driften i sig, utan sättet han förväntas hantera den på. Nu kommer jag in på ett av mina favoritämnen, om hur män i samhälleliga strukturer förväntas vara aktiva och ta för sig, men jag ska inte gå mer på det just nu. Det intressanta är Ripleys skoningslösa motstånd.


För vad är det hon gör motstånd mot? Inte mot sexualdriften i sig, det är jag övertygad om. Det hon kämpar för är rätten att bestämma över sin egen kropp. Sån är min tolkning. Det finns flera konkreta exempel på det här i de olika filmerna, framför allt trean och fyran, men det skulle bli ett alldeles för långt blogginlägg om jag tog upp allt.

Om du inte sett Alienfilmerna, gör det! Och om du redan sett dem, se om dem! Om inte annat för att de är ruskigt spännande.

3 kommentarer:

Helle sa...

Och man kan köpa alla filmerna i en snygg box nu för en liten peng, och sen låna ut till alla i världen så att alla får se dem!

Clas Kristiansson sa...

Du kunde haft rätt om det inte vore för en liten detalj.
I originalmanus var huvudpersonen man. Sedan lät man rollen spelas av Sigourney Weaver utan att ändra en enda rad i manus.
Sätt detta i relation till att Alienmamman är ett hondjur...


Jean-Pierre Jeunet som gjorde fyran gjorde sedan en film som hette Amelie från Monmartre. Några likheter?

Emanuel Blume sa...

Jag tror inte att detta på nåt sätt är huvudsyftet med filmerna, eller att Ridley Scott hade detta som idé från början. Däremot tror jag att det är något som vuxit fram och byggts på, framför allt i tredje filmen. Sigourney Weaver är väl dessutom co-producent på trean och fyran.