Nämen kandidaten, goddag goddag goddag!!

Då var det gjort. Jag presenterade mitt kandidatjobb på Botaniska institutionen (som egentligen heter Institutionen för växt- och miljövetenskaper) på Göteborgs universitet igår. Det gick oväntat snabbt och lätt. En redogörelse med powerpointpresentation och sen opponering och publikens frågor på det. Bara inlämningen av (det redan färdiga) arbetet kvar. Så nu kan man snart titulera sig fil.kand, precis som den stilige herrn nedan.


En liten betraktelse... Det här med föreläsningar. Som student lär man sig väl efter några år vilka föreläsningar som är lärorika? Det vill säga de som är roliga. Det är de man lär sig nåt på, för det är roligt att lära sig. Hur många powerpoint-bildspel med avancerade tabeller, formler, beräkningar och långa textmassor har man inte sett? Hur mycket lär man sig egentligen av dom? Och hur kul är dom? Om man inte förstår det när föreläsaren berättar det förstår man oftast inte när samma sak står i tabeller eller långa textmassor heller. Däremot, när bildspelet illustrerar det föreläsaren säger, då börjar det hända nåt! Min presentation blev, och nu låter jag kanske lite skrytig men skitsamma, en av de mer lyckade, tycker jag. Men det berodde inte på att jag gjort ett bättre arbete, utan på att jag visade stora färgglada bilder på det jag pratade om, tillsammans med korta meningar text.

Och så läste jag en limerick också, som inledning på presentationen:

det var en student ifrån GU
som åkte norrut och lämnade EU
till kyla och snö
för att utreda miljö
och hur det gick, ja, det ska ni få se nu!