Till Köpenhamn med muskelkraft

En av mina största passioner är cykling. Det är sällan jag känner mig så fri som när jag cyklar. I våras började jag ta cykeln istället för bussen när jag skulle besöka mina föräldrar på Tjörn, en sträcka på ungefär 9 mil. Ungefär fyra timmar brukar det ta. Bussen tar runt två timmar (om man har tur och inte måste vänta på bytena) plus en halvtimme att gå från hållplatsen (helger går inga bussar alls tack vare vårt borgerliga kommunstyre).

Man förlorar alltså som mest 90 minuter på att cykla. Och tänk vad man får se på vägen! Och tänk sån bra träning och så mycket syre man får! Och så sparar man 160 spänn i busskort!

Men det var inte det det här inlägget skulle handla om. När jag börjat cykla mellan Tjörn och Göteborg kom jag på idén att man skulle kunna göra en betydligt längre cykelresa. Typ... Köpenhamn. 

Att flyga är det som för en längst ifrån upplevelsen att resa. Det kan vara vackert och häftigt att se allt det lilla där nere, men det är inte direkt så att man upplever det. Hur osmart det är att flyga av andra skäl behöver jag inte gå in på.

Att åka tåg innebär att man faktiskt får se det land man reser igenom. Ängar, städer, floder, hus och sjöar svischar förbi utanför fönstret. Man ser att människor och samhällen faktiskt ser annorlunda ut när man förflyttar sig.

Men att cykla är i det här fallet det ultimata. Du inte bara ser omgivningen svischa förbi, du ÄR i den. Du cyklar förbi de lyxiga jättehusen och de fallfärdiga rucklen, du känner doften av trädgårdar sprängfyllda med blommande kaprifol, du kan stanna och bada i en hemlig skogstjärn eller på Tylösand och du kommer nära nära nära det du reser igenom, istället för att betrakta det från en motorväg eller ett genom ett tåg- eller flygfönster. Det är som att göra något själv på riktigt istället för att se det på TV.

Med detta i tankarna bestämde jag mig för att cykla till Köpenhamn. Sagt och gjort, i början av juni i somras trampade vi iväg, jag och mina vänner Fia och Julia. Vi startade i Göteborg och gav oss av söderut. Det var strålande vårsommarväder och -tro det eller ej- medvind. Ner genom Halland, där vi sov i Åsa, Steninge och Mellbystrand, sedan när till Skåne där vi fick låna en lägenhet i Helsingborg att sova i, innan vi tog färgan över sundet och cyklade sista biten ner till Köpenhamn.

Skulle jag berätta om allt som hände på resan skulle det här inlägget bli waaaay för långt, så jag lägger in lite bilder i stället.

Sen ska man ju inte sticka under stol med att det tog 4-5 dagar ner till Köpenhamn, men liksom, vad är man ute efter när man reser? Är det att komma fram fort, eller är det att faktiskt uppleva nåt?