Som jag skrev igår kväll tror jag inte mycket på de borgerliga partiernas miljöpolitik. Detta illustrerade jag med en undersökning som Naturskyddsföreningen gjort och som visade på stora brister i såväl ambitioner som vilka frågor som faktiskt drivits av den borgerliga alliansen. Lite extra kritisk var jag mot centerpartiet, som ju faktiskt profilerat sig som "Alliansens gröna röst", men som enligt undersökningen inte drivit miljöfrågor starkare än övriga borgerliga partier (möjligen med undantag av moderaterna).
Jag skulle vilja berätta lite mer om varför jag personligen inte tycker att centern kan kalla sig ett grönt parti. En av anledningarna syns på bilden här ovan. "
Utsläppen bort! Bilarna kvar!" utropar Maud och ser glad ut.
För en miljövetare med 300 högskolepoäng bakom sig ter sig detta uttalande lite märkligt. Det är lite som att säga att "
Bort med äppelträden! Behåll äpplena!". Jag ska här räkna upp ett par anledningar till att massbilism på sikt är ohållbar.
• Oavsett hur mycket vi lyckas gå över till "miljövänliga" bränslen kommer personbilar att vara mer energikrävande än motsvarande kollektivtrafik, rent fysikaliskt. För oss fysiknördar, kommer det alltså alltid att krävas fler kWh/personkm (förutsatt att kollektivtrafiken inte går tom, vill säga).
• Redan nu är det stora problem med bilköer och trängsel i storstäderna. Utan bilminskande åtgärder som trängselskatter och överföring till kollektivtrafik och andra trafikslag kommer denna trängsel att öka, med en negativ effekt på samhällsekonomi och folkhälsa.
• De nya stora vägbyggen man satsar på (T.ex. Marieholmstunneln och Förbifart Stockholm) genererar ohjälpligt mer biltrafik. Detta står med i Vägverkets egna utredningar. Det har visat sig att det man tjänat på i "miljövänligare" bilar har ätits upp av en ökat bilism.
• Att ta fram "miljövänliga bränslen" till en stor och växande bilpark är inte det lättaste. Etanol har ofta visat sig utgöra samma miljötryck som bensin, och råvara från skogsbruket kräver stora insatser och det är osannolikt att det går att producera i den utsträckning som skulle krävas av en bilpark av dagens storlek.
• Även "miljövänliga bränslen" kräver stora mängder vatten och andra naturresurser för att produceras. Detta diskuteras för närvarande flitigt på World Water Week, ett internationellt forskarmöte i Stockholm.
Det skulle naturligtvis kunna att inträffa att vi någon gång i framtiden kommer på någon mirakelteknik som gör det hållbart med en massprivatbilism, men det känns som en väldigt oansvarig politik att hoppas på något sånt. Däremot har vi tekniken att driva tåg, bussar och andra kollektiva färdmedel som har minst lika bra förutsättningar att köras på moderna bränslen som bilar, samt möjligheten att förbättra cykelinfrastrukturen.
Nu till en annan anledning till att jag inte tror på centerns miljöpolitik. Liksom övriga borgerliga partier sätter man stor tilltro till kärnkraften som energikälla. Speciellt de senaste åren, när man söker enkla och väljarvänliga lösningar på energi- och klimatproblematiken. Genom att utvidga kärnkraften menar man att man skulle kunna upprätthålla den oansvarigt höga energikonsumtion som man haft de senaste åren.
Men det är en missuppfattning att kärnkraften skulle vara en billig energikälla. Och det ren osanning att den skulle vara någonstans i närheten av förnybar. Bara senaste veckan rapporterade svenska medier om Vattenfalls mycket tveksamma inköp av uran från gruvor i Namibia. Uranbrytning i Namibia och andra u-länder är bland de absolut skitigaste verksamheter jag känner till.
Vi har fortfarande inget konkret slutförvar, och flera vetenskapliga rapporter har ifrågasatt säkerheten hos den metod som
planeras för att slutförvara det använda bränslet, KBS3-metoden. Mycket tyder på att innehållet kan läcka ut i grundvattnet.
Vattenåtgången är också stor för tillverkning av kärnenergi. Vatten som passerat genom kärnreaktorer pumpas dessutom ut i kustområden, med effekter på djur- och växtliv.
Att satsa på kärnkraft är också att göra sig beroende av import av uran eller plutonium från andra länder, på samma sätt som vi nu är beroende av oljeimport. Vi ersätter alltså ett beroende med ett annat, ungefär som att sluta röka och börja snusa istället. Urantillgången världen över minskar dessutom på samma sätt som oljetillgången. Ska man på lång sikt nyttja kärnkraften är man alltså beroende av upparbetning och import av plutonium och andra transuraner, ämnen som är ytterst farliga och vid ökad internationell handel löper stor risk att komma i händerna på terrorister, eller nationer som kan tänka sig att använda kärnvapen (t.ex. USA).
Ett slutförvar är dessutom aktivt i ett par hundra tusen år (halveringstiden för plutonium är ca 24000 år) vilket innebär att det under den här tiden utgör en lager av potentiella massförstörelsevapen. Kan vi verkligen garantera att den politiska ledningen de kommande 100 000 åren är stabil och inte öppnar upp slutförvaret? Kan vi garantera att ingen bryter sig in?
En av anledningarna till att vi kan leva på den här planeten är att den joniserande (radioaktiva) strålning avtagit så mycket sedan planeten skapades att vi nu kan leva på jordytan. Vill vi då verkligen plocka fram uranet som finns kvar, skapa plutonium och bygga upp ständigt växande lager som när som helst kan hamna i händerna på en instabil regering?
Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte få det till att verka ansvarsfullt. Men det är klart, att ett parti föreslår en lösning som inte innebär att folk behöver tänka om blir såklart lättare populärt än att ett parti föreslår en lösning som innebär att folk måste tänka över sina levnadsmönster. Lurar man människor att vi kan fortsätta köra bil lika oansvarigt som vi gör blir folk såklart lättade, men det är inte en hållbar politik. Och det är definitivt inte en grön röst som säger det.
Samma sak gäller kärnkraften. Är budskapet att "
Med kärnkraft räddar vi klimatet och ni väljare behöver inte bry er ett skit!" är det såklart lockande att rösta på ett sådant parti. Men det är fan inte hållbart.
