Ibland hör man ord användas på ett helt annat sätt än man är van vid. Jag blev t ex förvånad när någon kommenterade på min facebookstatus att något var ett "ökennamn" för något annat. Jag antog att personen ifråga menade "öknamn". Att misstolka det som ökennamn har jag aldrig varit med om tidigare, men det är rätt kul!
Som den språknörd jag är mailade jag faktiskt Språket i P1 och några dagar senare ringde de och jag fick vara med en snutt i programmet och prata om ökennamn. Men inte nog med det. Den senaste tiden har jag lagt märke till fler och fler ord och uttryck som folk använder, som inte alls är vad de var från början. Några exempel:
• Sväva på molnet - istället för att sväva på målet.
• Bronskloss - istället för bromskloss.
• Dygnsur - istället för dyngsur.
• Pointera - istället för att poängtera.
Några av de här är inte så konstiga egentligen. Sväva på molnet är mer visuellt än sväva på målet, och lättare att ta till sig. Dessutom kan man ju sväva på moln, även om det betyder nåt helt annat. Pointera kan betyda att man pekar/pointar på något, vilket kan tyckas mer logiskt än att ge poäng åt något. Lite som att "charkuteri" kan bli "skärkötteri", och "konferencier" kan bli "komframåsäg". Folketymologier kallas det visst.
Fast bronskloss och dygnsur känns konstigt.
måndag 5 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är det här med historien… är man "historielös" så blir det lätt något annat och ibland då, rent fel.
Precis som situationstecken istället för citationstecken.
Skicka en kommentar